För att inte svälta tvingar Lizzie sig själv att ligga med handlaren i utbyte mot mat. Resultatet blir ett barn, en pojke, som Lizzie försöker gömma undan dagen då hennes make oväntat kommer hem från kriget. Innan hon samlat mod att berätta upptäcker maken barnet. Han anklagar henne aldrig, men tar med sig spädbarnet i barnvagnen och är borta en hel dag. När han återvänder gör han det utan den lille pojken. De talar aldrig mer om barnet och berättelsen om händelsen slutar där.

Det nyfödda barnet rymmer i sig en egen roman om verklighetens utsatthet. Jag tror mig nämligen veta vad som hände: Antagligen lämnades pojken till någon av de många katolska inrättningar där oöns­kade barn hamnade och adopterades bort. Om en flicka eller kvinna blev gravid utanför äktenskapet – eller gick emot normerna – kunde hon placeras på så kallade Magdalenatvätterier och barnet togs ifrån henne.

”På tvätterierna fick flickor och kvinnor slita, tillvaron präglades ofta av misär och övergrepp.”

Institutionerna hade fått sitt namn efter den bibliska Maria från Magdala, Jesu ­lärjunge, som genom ­tolkningshistorien felaktigt och fördomsfullt beskrivits som en sköka. På tvätterierna fick flickor och kvinnor slita, tillvaron präglades ofta av misär och övergrepp. Magdalenahem fanns även i Sverige. Det kunde också, som i Irland, handla om olika typer av tvångsarbete.

För över tio år sedan började den lokalhistoriskt intresserade Catherine Corless undersöka uppgifterna om att det i staden Tuam i just Irland fanns en grav med kvarlevor efter barn i närheten av ett tidigare hem för ogifta kvinnor. Traumat och skandalen som hennes efterforskningar skulle komma att uppdaga skakar idag det irländska samhället och katolska kyrkan. Genom sina arkivstudier fann Catherine Corless att närmare 800 barn hade dött på S:t Marys i Tuam, hemmet som drevs av nunnor från orden Bon Secours mellan åren 1925 och 1961.

Enbart ett år under kriget dog 70 procent av barnen. Anteckningarna i arkiven vittnar om barnens öden: undernäring, försummelse, mässling, tuberkulos och lunginflammation.

Catherine Corell ökade sina ansträngningar för att finna begravningsplatsen och medieuppmärksamheten ledde till att en utgrävning inleddes. Några år senare uppdagades det fasansfulla: I ett stort avloppssystem i anslutning till där S:t Marys legat återfanns kvarlevorna av 796 barn. Den kommission som tillsattes blev tidigare i år klar med sin rapport. Kommissionen fastslog isande fakta: på arton olika institutioner hade 9 000 barn avlidit. Arbetet för att ge dem en värdig viloplats har bara börjat – de levandes trauma likaså.

Under våren har Dagens Nyheter publicerat en artikelserie om adoptionshandeln med barn från Sydamerika och Asien,­ som avslöjar samma förfärliga mönster: Spädbarn har stulits från nyförlösta mödrar och fattiga kvinnor, eller kvinnor som blivit gravida utan att vara gifta, har även placerats på kyrkliga institutioner där deras barn sedan bortadopterats utan medgivande. Sverige är det land som adopterat flest barn.

Lärdomen är att alltid granska godheten, även om den bär nunnedok eller tror sig om att rädda världens fattiga. Ondska kan ikläda sig godhetens mantel.