Oscar Wilde, som visserligen dog i Paris (och föddes i den betydligt mindre världsstaden Dublin), men vars stjärna både tändes och släcktes i dess enda egentliga konkurrent om titeln artonhundratalets huvudstad, nämligen London, är den som bäst klargjort förhållandet: när goda amerikaner dör så kommer de till Paris.

Utan annan bedömningsgrund än hans senaste bok är det svårt att avgöra Amherstprofessorn Charles Rearicks slutdestination: möjligen får han komma till Seines stränder, möjligen får han stanna kvar i Massachusetts.

Det är tveksamt om en stad som redan på 1300-talet hade 28 boklådor egentligen är betjänt av ytterligare en bok. Men vad Rearick gör i Paris Dreams, Paris Memories kan beskrivas som ett försök att teckna Parisbildens idéhistoria, ett för...