Vid ett arkitekturseminarium för några år sedan på Piperska muren i Stockholm, ställde jag frågan till en av föredragshållarna, en professor i arkitektur, om varför man idag inte kan bygga hus som ser ut som den barockbyggnad som vi befann oss i. Professorn såg sig omkring i rummet, som om han inte riktigt förstod om vi befann oss i samma sal eller ens i samma universum, och utbrast att det väl ändå vore passande om det i så fall kunde finnas en eller annan lite drastisk vinkel som speglade samtidens splittring och söndring.

Ett sådant svar, som dessvärre förefaller vara inte bara vanligt utan till och med ovanligt tillmötesgående för att komma från en akademisk lärare i arkitektur, föranleder åtminstone tre reflektioner. För det första kan man undra om vår tids människor verkligen erfar mer av splittring och s&oum...