Men det klatschiga omslaget med tropisk grönska och en gapande krokodil antyder att det handlar om ett annat, likaledes avsomnat men mindre välkänt, kolonialvälde.

Att Portugal har varit centrum för ett imperium som under sin storhetstid sträckte sig från Japan i öster till Brasilien i väster, och med många hamnar och kolonier däremellan – och alltid sol i någon ände – är nuförtiden nog inte sådär allom bekant.

”I världens största spelhåla, Macao, ses girigheten som det mest utmärkande draget när miljontals kineser spelar bort hus och hem under sina 24-timmarsbesök.”

Eller att portugisiskan är världens sjätte största språk som talas av en kvarts miljard människor i tio länder och regio­ner, på fyra av jordens sex kontinenter. Eller för den del det tredje största europeiska språket i världen. Fast knappast det vackraste. Europeisk portugisiska låter, förklarar Brandão träffande, ungefär som när en förkyld ryss försöker sig på att tala spanska. Nej, den lusofona världen – uppkallad efter den romerska provinsen Lusitanien på Iberiska halvön – är nog ett rätt dimmigt begrepp för de flesta utanför densamma.

Och hur kan det egentligen komma sig att de tungsinta portugiserna skapade detta världsomspännande imperium av lättjefulla livsnjutare, som i Brandãos eget Brasilien eller det syndiga Moçambique? Men även platser med mindre attraktiva drag som girighet, högmod och vrede.

Med ett tempo värdigt de portugisiska sjöfarare som lade grunden till imperiet ger Brandão sig iväg över världshaven på sin upptäcktsfärd. Kompisar och kompisars kompisar, påfallande ofta med väns­tersympatier, enrolleras allt efter vägen för att bidra med lokalkännedom. Strax kommer han på att det med lite god vilja går att dela in den lusofona världen – och boken – efter de sju dödssynderna. Ett kul grepp, om än emellanåt väl långsökt. Och så kräver det förstås att antalet kapitel och platser begränsas till just sju.

Första stoppet funkar i vilket fall som helst perfekt med den första dödssynden: i hippieparadiset Goa frossas det av både droger och annat som är förbjudet i övriga Indien. Goa stärker också den seglivade myten om den portugisiska kolonialismen som väsensskild från den brittiska, och om portugisen som en ”bom colonizador”, som glatt blandade sig med lokalbefolkningen.

Afrikanska Moçambique är vällustens och sexturismens högborg, men också landet där den portugisiska slavhandeln över Atlanten till sockerrörsplantagerna i Brasilien satte fart. Så mycket för den snälle kolonisatören. I världens största spelhåla, Macao, ses girigheten som det mest utmärkande draget när miljontals kineser spelar bort hus och hem under sina 24-timmarsbesök.

På paradisiska Östtimor – eller Timor-Leste som nu är det officiella namnet – anser man sig inte härstamma från apan som vi andra utan, något udda, krokodilen. Och förkastar därmed, hävdar Brandão, högmodigt Darwins teori om arternas uppkomst. I ilskna Angola, med Luanda som världens dyraste huvudstad, är det desto lättare att finna bevis för dödssynden vrede. Och i Brasilien formligen kryllar det av lättja, framförallt hos den arbetsskygga vita befolkningen – cariocas – i Rio.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Den allra sista dödssynden står Portugal självt för. I Västeuropas fattigaste land – men också EU:s säkraste – skådar den melankoliska befolkningen med avund ut över världen och sitt forna imperium.

Det är underhållande, snabbläst och ett myller av information när Brandão öppnar den lusofona världen för svenska läsare. Än bättre hade boken förstås varit om förlaget hade kostat på sig en faktagranskare som hade fångat småfel, som att statsbesök avläggs av kungar och presidenter, inte premiärministrar. Eller om någon hade upplyst författaren om att ett språk talas, inte pratas.

Nu väntar vi ivrigt på nästa bok, den där Brandão lovar att ta oss med till platserna som inte hanns med denna gång: Kap Verde, Guinea-Bissau och São Tomé och Princípe. För den lusofona världen är ju faktiskt så stor, så stor.