som språkforskare är frågan om identitet ständigt levande. Språket, vårt sätt att hävda oss i den sociala världen, är intimt förknippat med vår identitet. Detta synliggörs kanske som mest i mötet med ett nytt språk och en ny kultur. Vi kan känna att vår identitet hotas av att vi inte kan uttrycka oss själva fullt ut utan enbart presentera en begränsad del av vår personlighet. Vi kan också känna att det nya språksystemet innehåller element som skaver gentemot den identitet vi utvecklat genom vårt förstaspråk. Som exempel från de språk som jag själv navigerar mellan oftast – svenska och franska – kan det gnissla på olika nivåer. Många av de ljud som gör franskan så njutbar att lyssna till, är främmande ljud för den vars munmotorik utvecklats genom svenskan. Får jag ta dem i min mun? För att inte nämna de många idiomatiska uttryck där språken skiljer sig åt – kan jag förmå mig att säga att ”någon tar sig i huvudet ” (fr. ...