Varje gång vi kom hem öppnade han sin dörr, iklädd vitt linne samt kalsonger och med en cigarrett i mungipan, och lutade sig mot dörrposten. Hans kontaktsökande var inte framgångsrikt. Vi ignorerade honom med svensk artighet, då vi ännu inte till fullo utvecklat fransyskornas språkbruk och beteende.

En kväll, när min väninna hade gått till badrummet, stod jag framför spegeln och tog ur kontaktlinserna. Jag böjde mig ned och sköljde av ansiktet i handfatet. När jag mötte min blick i spegeln igen såg jag något suddigt vitt bakom mig. Det var som i en skräckfilm. Utan att jag hört det hade hotellgrannen tagit sig in i rummet och stod precis bakom mig. Vreden började i tårna och sköt upp genom kroppen. Med mitt suddiga synfält vände jag mig om och skrek min repertoar av franska svordomar, gav honom en örfi...