I egenskap av Shakespeareforskare med evolutionära böjelser får jag ofta frågan vad Darwins lära egentligen kan tillföra studiet av litterära texter. Alla förstår ju att en litteraturvetare vill veta mer om författarens uppväxt, teaterns historia, eller kanske elisabetanska samhällsförhållanden, och givetvis har man lika god nytta av Darwin när man ska förklara uppkomsten av svanskotor eller multiresistenta bakterier. Men kan man använda evolutionära perspektiv för att förklara litterära mästerverk som Hamlet eller Macbeth?

Det låter ju både reduktivt och missriktat. Denna misstro har varit fullt naturlig ända sedan humanister och naturvetare bestämde sig för att stycka upp människan mellan sig som en afrikansk kontinent. Sedan dess har vi befunnit oss i ett slags akademiskt skyttegravskrig där naturvetenskap...