BBC-serien Sherlock, som utspelas i 2000-talets London, är Storbritanniens största tv-framgång någonsin. Den amerikanska NBC-serien Elementary, också den baserad på Sherlock Holmes, har miljontals tittare över stora delar av världen.

Framgångarna med filmatiseringarna har gjort att efterfrågan på andra verk av Arthur Conan Doyle (1859–1930) har ökat. Han var så mycket mer än skapare av Sherlock Holmes.

Parallellt med Sherlock ägnade sig Conan Doyle åt att författa gotiska historier. Nu har de fått nytt liv; för första gången någonsin presenteras de sedda genom akademiska ögon. I Gothic Tales, by Arthur Conan Doyle (2016) har Darryl Jones, professor i engelska vid Trinity College Dublin, samlat trettiotre av den skotske författarens bästa gotiska noveller. ”Under större delen av 1900-talet har den gotiska berättelsen avfärdats som populistiskt billigt melodram. De senaste decennierna har den fått återupprättelse som en av de mest betydande kulturyttringarna för att uttrycka osäkerhet och oro”, skriver Darryl Jones i förordet till boken. ”Den gotiska berättelsen kännetecknas av spänningar mellan det förflutna och nutid, rationell vetenskaplig naturalism och det irrationella övernaturliga.”

Det var en litterär form som passade läkaren och spiritisten Conan Doyle. Här fick han möjlighet att ta sig an djupare ämnen.

Conan Doyle var en motsättningarnas man. Han var anhängare av det brittiska imperiet samtidigt som han ställde upp som liberal kandidat i flera val för irländskt självstyre. Han var läkare och trodde på det övernaturliga. Spiritismen kom Doyle i kontakt med redan på 1880-talet men han blev inte troende förrän 1916. Ett år senare föreläste han för första gången offentligt om ämnet och han blev en förespråkare för rörelsen. Conan Doyle skrev flera böcker om spiritism, den mest kända är nog History of Spiritualism (1926). Hustrun Jean – som han gifte sig med efter det att första frun, Louise, dött i tuberkulos – var också hon engagerad i den andliga världen och använde sig av automatisk skrift. Genom Jean fick Conan Doyle råd från andar.

Boerkrigets och första världskrigets fasor och död skapade ett stort behov av tröst: tron på ett liv efter detta. Arthur Conan Doyle förlorade en son och en bror till följd av första världskriget och flera andra släktingar dog i själva kriget. Han kom fram till slutsatsen att det måste finnas något efter döden.

Tiden som frivillig läkare i boerkriget i Sydafrika (1899–1902) präglade honom. Han upplevde fruktansvärda saker på nära håll.

När boerna anklagade britterna för att ha varit med och satt upp koncentrationsläger i Sydafrika hävdade Conan Doyle att det i själva verket var flyktingläger. Kritiken blev häftig. Det resulterade i att han skrev vad han själv kallade en ”pamflett”, The War in South Africa (1902), till den brittiska kolonialmaktens försvar. Genomslaget blev stort och den översattes till flera språk. Edvard VII av Storbritannien ville adla honom för insatsen. Författaren övervägde allvarligt att avböja utmärkelsen. Han tyckte inte att han gjort mer än sin plikt och försvarat sitt land och sina landsmän. Mamma Mary Doyle, som var mån om titlar och familjehistoria, författade ett brev till sin son i vilket hon skrev att hon tyckte att han skulle låta sig adlas. Senare samma år blev han sir Arthur Conan Doyle.

Den genre som Conan Doyle själv ansåg att han bemästrade allra bäst var den historiska romanen. I sin självbiografi Memories and Adventures från 1924 nämner han Vita Kompaniet (1891 i original och 1898 på svenska) och Sir Nigel (1906) som de verk han var mest nöjd med. Båda är romantiska 1300-talshistorier. Sir Arthur är i sina memoarer inne på att om inte Sherlock hade tagit så mycket tid i anspråk hade han blivit en ansedd författare av historiska romaner.

Förhållandet till Sherlock Holmes var kluvet. Den mästerliga detektiven var både Conan Doyles lycka och förbannelse. Det var Sherlock som gjorde honom världsberömd och förmögen men det var också han som hindrade honom från att ägna sig åt annat författande. Sherlock Holmes gjorde entré i En studie i rött (1887). Den och nästa Sherlockroman gjorde inget större väsen av sig. Genombrottet kom med korthistorierna som publicerades i The Strand Magazine.

Efter några år var Conan Doyle så trött på Sherlock att han tog livet av honom. Reaktionen från Sherlockfantasterna blev kraftig. Mer än tjugotusen personer sa upp sina prenumerationer av The Strand i protest och det sägs att några de mest inbitna anhängarna, unga herrar i City i London, satte sorgflor på sina höga hattar. De krävde att deras hjälte skulle återuppstå.

Det gjorde han – men inte förrän tio år senare 1903. Trycket från läsarna plus det faktum att Sherlock Holmes drog in stora pengar åt sin skapare avgjorde saken. Conan Doyle återvände sedan med ojämna mellanrum till sin privatdetektiv under hela sin karriär.

Det har utkommit oändligt många böcker om Sherlock Holmes och om Arthur Conan Doyle. Ändå har det aldrig skrivits om dem på det vis som Mattias Boström gör i Från Holmes till Sherlock (2013). Det är första gången som någon berättar hela framgångshistorien om Sherlock Holmes i kronologisk ordning, från 1880-talet fram till idag.

Boström kan sin Sherlock. Så till den milda grad att Från Holmes till Sherlock givits ut såväl i mästerdetektivens hemland Storbritannien som i USA – ackompanjerad av uppskattande recensioner. Till våren kommer en uppdaterad utgåva av boken ut i Sverige.

Till skillnad från andra böcker i ämnet fokuserar Mattias Boström på människorna bakom den långlivade detektiven istället för att bara titta på verken. Tanken är att inte enbart specialintresserade ska ha behållning av boken. Stilgreppet som han använder sig av i Från Holmes till Sherlock kallas på engelska för ”narrative non-fiction”:

– Det är en typ av populärhistoria där jag skapar scener ur historien och så omärkligt som möjligt petar in mängder med fakta. Jag har hämtat en mängd knep från fiktionen för att locka läsaren att hela tiden vilja läsa vidare – korta kapitel med en bladvändarstruktur där jag ofta väntar med att berätta viktiga fakta så att de istället blir en överraskning i slutet av kapitlet. På det sättet försöker jag återspegla hur dessa händelser utspelade sig i verkligheten, säger Boström.

Efter sir Arthur Conan Doyles död 1930 anordnades en stor seans på Royal Albert Hall. Någon i publiken upplevde att han var närvarande. Det är han än idag, precis som Sherlock. Förstod författaren att han hade skapat en superhjälte som skulle leva vidare långt efter hans död?

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

– Ja, jag tror faktiskt det. Möjligen hade Conan Doyle blivit förvånad att hans skapelse hade fått ett så långt liv, men att Holmesfiguren kunde användas på en mängd olika sätt hade han sett redan under sin egen levnad. Det producerades mycket på Sherlock Holmes-fronten under de nästan fyrtio år som Conan Doyle fick uppleva, både med och utan tillstånd – filmer, teaterpjäser, parodier, essäer, reklambudskap.

Vad är det som gör Sherlock Holmes unik och evigt aktuell?

– Han var den första riktiga superhjälten, en vanlig människa som besatt en superkraft och använde den för att göra något gott. I Sherlock Holmes fall var det hans briljanta observations- och slutledningsförmåga, alltså hans hjärna. Människor på 1890-talet var fascinerade av hjärnans oanade användningsområden.

Än idag råder en stor fascination för människors tankekraft och nu vet vi att vi själva kan träna upp våra hjärnor.

– Sherlock Holmes superkraft är på detta sätt något som vem som helst skulle kunna få. Så han är därmed både verklighetsförankrad och ouppnåelig, säger Boström.