Svenska kyrkan lämnade sitt bidrag till flykten från det förflutna ett halvsekel senare när man bestämde sig för att högtidlighålla minnet av Johannes Döparen på söndagen efter midsommardagen istället för på själva födelsedagen. Vem vet, det fanns kanske hopp om att denna fasta placering två dagar efter midsommaraftons backanaler skulle få ruelsefyllda firare att söka sig till gudstjänsterna i större skaror. Jag lever i ovisshet om hur väl det i så fall har lyckats.

Vad jag däremot vet är att midsommarfirarna även i år får klara sig utan Unescos beskydd när de hoppar säck, låter helan gå och stoiskt uthärdar dragspelsmusiken. Midsommarens seder var annars ett av de ”immateriella kulturarv” som Institutet för språk och folkminnen noterat som tänkbart sv...