För en del år sedan besökte jag avdelningen för skönlitteratur på Malmö stadsbibliotek. Jag plockade ut en roman på måfå. Det var Paul Austers Illusionernas bok. Efter ett par sidor var jag fast. Snart hade jag läst flera av hans böcker. Auster hade en osedvanlig förmåga att skriva medryckande, att redan från början dra med sig läsaren. (Jag hade senare också glädjen att två gånger lyssna på Auster när han gästade biblioteket.)

När Auster (1947–2024) nyligen avled lyftes ofta hans New York-trilogin fram i nekrologerna. Det får beskrivas som hans mest kända verk, som ofta åberopats i recensioner av hans andra böcker. Personligen tycker jag att den starka fokuseringen på detta verk är lite olyckl...