År 2006 besökte jag professor emeritus John McCarthy i hans lilla bostad i utkanten av Stanforduniversitetets campus. Det var ganska precis 50 år efter att McCarthy myntat begreppet ”artificiell intelligens” på en konferens om datorer och problemlösning, och jag ville fråga honom hur han tyckte att det gått. Då, när ämnet var ungt, var anspråken knappast små. En av de framträdande debattörerna, Marvin Minsky, menade att vi borde vara glada om vi i framtiden fick tjänstgöra som husdjur hos datorerna. De flesta forskare var ense om att det bara var en tidsfråga innan datorerna blev intelligentare än oss, och ”tog över”.

Men vad hände sedan? I en version av historieskrivningen följde 50 år av misslyckanden, där datorer om och om igen visade sig oförmögna att lösa ens enklare problem. Det mänskliga intellektet ku...