Mejlförfattaren, en framgångsrik och erkänd akademiker, berättade vid ett senare tillfälle att hennes skrivande försämrats med tiden. Hon menade att alla år av akademiskt arbete, uteslutande inriktat på vetenskapliga tidskrifter, haft en direkt skadlig inverkan på hennes skrivförmåga. För att lyckas professionellt – vilket i princip handlar om att få in ungefär tio artiklar i prestigefyllda tidskrifter – hade hon lagt sig till med det slags språk som hon visste var gångbart. Därtill hade hon skrivit om de ämnen som för tillfället var ”heta”. Hennes strategi var fruktbar. Karriären var säkrad. Det var ju bara det att nu, efter decennier av flitigt slit, fanns det ingen återvändo. Hon saknade både förmåga och självförtroende att göra något annat än det hon redan ku...