När muren föll hade jag redan hunnit avverka tre höstar i Västberlin, sex olika andrahandslägenheter och en natt i den östtyska gränspolisens förhörsrum på Bahnhof Friedrichstrasse.

Jag hade upplevt ett sista eko av kalla kriget i form av vinande polisbatonger vid den stora anti-Reagan-demonstrationen 1987 och inifrån en plomberad sovvagn otaliga gånger hört DDRtullens schäfrar gläfsa på kajen i Sassnitz. I Östberlin hade jag motvilligt druckit ur den öppna flaska chokladlikör som gick laget runt då tre bulgariska dissidenter firades med vernissagefest på ett underjordiskt konstgalleri; i väst hade jag gått på sövande seminarier hos den tidens filosofstjärna Jacques Derrida och försökt kväva hostan vid de presskonferenser där Heiner Müller viftade med en kubansk cigarr och till auditoriets jubel kallade Gorbatjov &...