”Jag är en konstruktion, på låtsas, fina-killen-karikatyren som säger en sak men gör en annan.” Den unge mannen som så hjältemodigt ägnar sig åt offentligt självförakt heter Andreas Gustavsson. Han är född 1976 och är en av dem som bidrar med texter i antologin Pittstim (red Inti Chavez Perez & Zanyar Adami, W&W). Det finns ett par texter i antologin som är både välskrivna och intressanta, men Gustavssons bekännelser är svåra att förstå sig på. ”Jag heter Andreas Gustavsson och sviker dem jag håller av”. Vari består då Gustavssons svek? Sveket handlar om sexuell otrohet. Om att Gustavsson vid upprepade tillfällen följer med mer eller mindre okända kvinnor hem och har sex med dem trots att det finns Någon som väntar på honom där hem...