enligt den amerikanske författaren Tobias Wolff bör en novellsamling vara som en roman där gestalterna inte är sinsemellan bekanta. Jag lägger ner pennan och anteckningsboken på strandserveringens bord i Copacabana, ser ut över Atlanten och funderar på vad det är för sällskap som befolkar den brasilianske författaren Rubens Figueiredos berättelser.

Redan för några år sedan stiftade jag bekantskap med hans författarskap genom antologin Brasilien berättar: Ljud av steg (Tranan 2011, urval och översättning Örjan Sjögren). Där finns Figueiredo representerad med sin hittills enda text i svensk översättning – novellen ”Utan de andra”. Sedan dess har jag haft svårt att glömma huvudpersonen Joana, som slumrar till under en mellanlandning på en flygplats och missar sin flight. När hon v...