Det var först framåt sekelskiftet år 1900 som synen på ikonen ändrades och man började samla och studera dem i större omfattning. Återupptäckten av äldre ikoner som flöt upp ur sina gömslen i samband med liberaliseringarna 1905 sammanföll dessutom med modernismens intresse för det arkaiska. En estetisk omvärdering ägde rum och ett systematiskt arbete med restauration kunde inledas, ett arbete som fram till dess hade varit omöjligt på grund av kyrkans motstånd. Nu betraktades ikonen alltmer som en särskild konstform med egen historia och estetik.

Det var emellertid först i samband med ryska revolutionen och Sovjeterans omvälvningar som en verklig konstmarknad uppstod och ikonerna tog plats i större antal både på museerna i Ryssland och i privata samlingar utomlands. Det är i denna paradox som Jelena Osokinas stora stu...