Tro inte att flaskan – och framförallt inte boxen – innehåller mycket mer än en kemiskt specialdesignad alkoläsk för okunniga målgrupper. Och lita för Guds skull inte på vinskribenterna.

Min första impuls är att hälla ut mitt vinförråd. Just det rödvin jag alltid har hemma lyfter Nilsson gång på gång fram som ett praktexempel på vad man får när en ohelig allians av storindustri och listiga pr-människor köper in undermålig druvjuice och blandar, gasar, centrifugerar, termovinifierar, försurar, sockrar, gelatinbehandlar och färgar fram något som till slut går att sälja med mördande reklam.

Nog blir man mer sugen på ett mer autentiskt vin än ett som har skapats med specialdesignade jästkulturer, ekspån och tillsatt socker efter Systembolagets offertförfrågningar. Samtidigt ger Nilsson ibland uttryck för en överdriven misstänksamhet mot storföretag och industri i allmänhet. I Château vadå är de naturliga processerna alltid bra och de industriella dåliga. Varumärkesbyggande är en smutsig verksamhet och anpassning efter massans smak är att sälja ut sig.

Men är det verkligen alltigenom dåligt att industrin har utvecklat metoder för att göra även dåliga druvor till ett vin som är drickbart, eller till och med gott? Är det verkligen så illa om fatsmaken kommer från ekspån istället för ekfat? Det kanske inte blir det bästa tänkbara vinet. Men ärligt talat, hur många i ett land med Sveriges alkoholskatter hade haft råd att dricka vin överhuvudtaget om bara de finaste vinerna med de dyraste tillverkningsprocesserna vore välkomna i hyllorna?

Samtidigt skulle det förstås vara trevligt att ibland kunna dricka ett vin som man vet är spontanjäst och fritt från tillsatser. Systembolaget har inga planer på att vara behjälpligt på den punkten, påpekar Nilsson mot slutet av boken, när den har glidit över i en kampskrift för naturviner. Att den som är intresserad av exempelvis naturvin skulle få använda sin expertis till att öppna en egen affär kommer förstås inte heller på fråga.

I brist på bättre expertis får vi konsumenter helt enkelt titta djupt i glaset själva, och när det gäller vinkunskap har Château vadå en hel del att bidra med. Som balanserad beskrivning av en vinbransch i utveckling är den inte mycket att hänga i julgranen, men som folkbildningsinsats har den sitt värde.