När jag läser om inläggen slår det mig att många meningsskiljaktigheter hade kunnat lösas upp som dimman i morgonsolen, om de inblandade hade kunnat enas om vad de menar med de termer de använder.

Begreppsförvirringen var monumental och jag skulle kunna ge många exempel på det, men då jag helst vill undvika konstdebattens sorgliga slagfält, drar jag mig fegt undan till några korta och förhoppningsvis oangripbara anmärkningar.

Det finns en grupp konstnärer i Norden som vill återupprätta statusen för traditionellt figurativt måleri, de så kallade retrogardisterna. Målet är inte att tränga ut andra konstriktningar utan att åstadkomma en situation där olika genrer kan existera sida vid sida. Så är det i dag inom musiken där jazz, opera, pop och allt annat kan leva i fredlig samexistens. Dä...