I början av hösten hittade jag en märklig bok på Södertörns högskolebibliotek. Titeln var Man into Wolf. An Anthropological Interpretation of Sadism, Masochism, and Lycanthropy och den var utkommen 1951, författad av en doktor i ekonomisk teori och konsthistoria vid namn Robert Eisler. Vid närmare undersökning visade det sig att boken var ett av endast tre exemplar i hela den svenska bibliotekskatalogen och när jag öppnade pärmarna knakade det i ryggen på ett sätt som varslade om att det var länge sedan någon hade läst den. Boken var klassificerad under etnografi (M) men visade sig rymma minst lika mycket paleoantropologi (läran om utdöda människoarter och människoliknande fossil) som kulturantropologi och dessutom omfattande utvikningar med tonvikt på religions­historia, psykiatri- och litteraturhi­storia samt psykoanalytiska och sexologiska resonemang.

Huvudtexten är bara trettio sidor lång och återger ett föredrag som författaren hållit för den psykiatriska avdelningen av The Royal Society for Medicine 1948 i London. Men till föredraget är fogat 240 fotnoter som sträcker sig över nästan 200 sidor och inte mindre än fem appendix som omfattar ytterligare 25. I en kort introduktion till boken vittnar ordföranden för psykiatriska sällskapet, professor David Henderson, om det sätt på vilket föreläsaren trollbundit sin publik och hur han själv fascinerats av tesen för föredraget och det sätt på vilket Eisler rört sig på tvären mellan olika ämnesdiscipliner. Han tillägger också att den sistnämnde tyvärr gått ur tiden den 17 december 1949 och därför ”inte kommer att kunna glädjas över den publikation på vilken han lagt ned så mycket hårt arbete och eftertanke”.

Hårt arbete rör det sig tveklöst om, flera av fotnoterna och appendixen liknar uppslagsord i en encyklopedi och täcker minst sagt originella ämnen. Vad sägs till exempel om minibiografier över markis de Sade och Leopold von Sacher-Masoch (fotnot ett och två), ”Animal Masks of the Isawiyya” (fotnot 106), ”Bacchantes tearing and eating live animals (fotnot 107), ”Tribes bearing the name of wolf” (fotnot 111), ”Bibliography of the werewolf problem” (fotnot 115), ”Lychanthropy as a mental disease” (fotnot 117), ”The German werewolf organization and the mafia (fotnot 127), ”Leaf clothing” (fotnot 156), ”Vegetarianism” (fotnot 183), ”Mating practices: marriage by capture” (fotnot 186), eller appendix III: ”The flagellation of women in the Dionysian mysteries”, och V: ”Going berserk”?

”Ligger det då någonting i den radikala och, så vitt jag vet, helt originella teorin om människans lykantropiska ursprung?”

Vilken är då tesen som föranleder dessa utvikningar och kartläggningar? Eisler vill förklara varför människor genom tiderna och fram till denna dag – kom ihåg att boken är skriven just efter andra världskriget – haft en benägenhet att tillfoga varandra skada och i många situationer utvinner njutning ur plågandet (sadism), och, ännu mer utmanande, ur erfarenheten av att plågas (masochism). Eislers djärva idé är att Homo sapiens någon gång under den senaste istiden, som inleddes för 100 000 år sedan och tog slut omkring 10 000 år f Kr, på grund av allt svårare levnadsförhållanden genomgick det som han kallar för ”en mutation”. Även om han använder sig av ett biologiskt begrepp rör det sig inte om någon genetisk mutation i vår mening – boken är skriven just innan den moderna genetiken etablerades på 1950-talet – utan om ett förändrat sätt att leva; grovt uttryckt en övergång från en vegetarisk och fredlig livsstil till ett rovdjursbeteende. Inspirerade av vargarnas sätt att jaga i flock utvecklar vissa människogrupper en kult där de iförda djurskinn utför angrepp mot andra grupper där männen dödas och kvinnorna våldtas och rövas bort. Under räderna förvandlas de anfallande till vargar – lykantropi betyder ordagrant att människa förvandlas till varg – som sliter sina offer i stycken och på ett liknande sätt börjar de nu också jaga andra djur för att festa på deras blod och kött.

Enligt Eisler var människan alltså från början en fredlig fruktätande varelse och han pekar på några enstaka grupper som fortfarande lever på ett sådant sätt i djupet av Asiens­ och Sydamerikas djungler. Trots att civilisationen har undertryckt varulvsinstinkterna i oss sedan några tusen år tillbaka är vi andra i grunden vargar och det förklarar en hel del i männi­skans historia, inte bara myter om varulvar utan också kopplingen mellan smärta och njutning, nazisternas förbrytelser och våra svårigheter att finna oss tillrätta i det moderna samhället. Eisler nämner naturligtvis Jean-Jacques Rousseau men det starkaste inflytandet på hans tänkande verkar komma från ett annat håll: Carl Jungs teorier om överhistoriska arketyper. Inte på så sätt att Jung utvecklat några varulvsteorier men till så måtto att hans sätt att identifiera förmedvetna mönster för människans känslo- och tankeliv, som bland annat kan identifieras genom att studera myter, har inspirerat Eisler.

Ligger det då någonting i den radikala och, så vitt jag vet, helt originella teorin om männi­skans lykantropiska ursprung? Det faktum att den inte verkar ha funnit någon genklang i sin samtid – boken är inte bara ovanlig på svenska bibliotek – behöver ju inte betyda att 2020 års forskare inte skulle se annorlunda på saken. Nu kommer vi tillbaka till varför jag hittade boken i Södertörns högskolebibliotek. Det var nämligen ingen slump utan berodde på att jag under sommaren lyssnat på en nyproducerad podd i tio avsnitt som spelats in av en religionsvetare vid Ohio University, Brian Collins: A Very Square Peg. A Podcast Series about Polymath Robert Eisler (New Books Network). Utgångspunkten är Collins eget fynd av ett exemplar av Man into Wolf i ett antikvariat i Ann Arbor för 12 år sedan och hur den fascination som föds i läsningen utvecklas till ett stort projekt: att förstå framväxten av Eislers teorier och kartlägga hans livsöde.

Eisler föds 1882 i Wien som den äldste av fyra syskon i en rik judisk familj. Hans håg står tidigt till vetenskapen och han studerar först ekonomi och sedan filosofi, religion och konsthistoria vid universitetet. Wien runt tiden för förra sekelskiftet var en smältdegel för nya idéer­­ och perspektiv på den mänskliga naturen och kulturen. Eisler sysselsätter sig tidigt med sadism och masochismproblemen genom sina studier i värdeteori – en disciplin som är grundläggande för såväl ekonomisk vetenskap som estetik och moralfilosofi. Han beger sig sedan in i religionshistoriska projekt som innefattar studier i klassisk grekiska, hebreiska och andra mer eller mindre utdöda språk som är nödvändiga för att kunna läsa olika manuskript, papyrus och lertavlor.

”Eisler sysselsätter sig tidigt med sadism och masochism-pro­­­­­­blemen genom sina studier i värde­teori – en disci­plin som är grundläggande för såväl eko­nomisk vetenskap som estetik och moralfilosofi.”

Podden följer Eislers privatliv och mer eller mindre misslyckade akademiska karriär från tiden i Wien med forskningsresor runt Medel­havet, bland annat till Italien där han 1907 ertappas med att försöka stjäla ett medeltida manuskript från ett bibliotek i Udinese. Han lyckas klara sig från att dömas till fängelse genom inflytelserika vänner som vittnar om att han drabbats av något som liknar våra dagars utmattningssyndrom. Efter att ha lyssnat på samtliga avsnitt skulle jag säga att en troligare diagnos vore bi­polaritet. Så småningom hamnar Eisler i Tyskland, mer eller mindre ruinerad av den hyperinflation som drabbar Österrike redan under första världskriget och som förvärras i början av 1920-talet. Trots att han publicerat flera böcker efter att ha avlagt doktorsexamen i såväl ekonomi och konsthistoria, bland annat den ambitiösa Världskappan och himmelstältet. Religionshistoriska undersökningar av den antika världsbildens ursprung, publicerad 1910, har Eisler svårt att få en lärartjänst på något universitet. Incidenten i Italien har gett honom dåligt rykte och på basis av vad Collins har grävt fram verkar han sannerligen inte ha varit en lätt människa att ha att göra med. De förläggare och tidskriftsredaktörer som ger ut hans böcker och redigerar hans artiklar sliter sitt hår över alla ändringar och utvidgningar som i sista stund skall tillfogas manus. Kontrakt bryts, det tjatas, vädjas och manipuleras.

1926 lyckas Eisler få ett jobb som föreståndare för ett internationellt kulturinstitut i Paris. På grund av en konflikt med finansiären tas dock snart alla resurser ifrån honom och han lever ensam i den pampiga våning som hyser institutet samtidigt som han ger föreläsningar vid Sorbonne i religionshistoria. Här träffar han Ger­shom Scholem och Walter Benjamin som fascineras av den lysande föreläsaren men blir mer och mer skeptiska vad gäller Eislers ­vetenskapliga ­kvalifikationer och personlighet. Är han en intellektuell solochvårare eller ett missförstått geni? I vilket fall som helst är han ett verkligt ”pain in the ass” vad gäller att pressa sina uppdragsgivare, vilket personalen vid Aby Warburg institutet i Hamburg får veta när de bjuder in Eisler för gästföredrag och tvingas stå för inte bara resa och lön utan också en frack att föreläsa i. En särskild avdelning är Eislers försök att stabilisera olika länders valutapolitik – hans första doktorstitel var i ekonomisk teori – genom att sälja in ett system för vad vi idag skulle kalla virtuell valuta. Galopperande inflation och deflation var stora problem under 1920- och 30-talet och Eisler blev inbjuden att föreläsa såväl för det brittiska parlamentets finanskommitté som för den amerikanska kongressens kommitté för guld­reserven. Politikerna verkar dock ha varit skeptiska till hans teorier även om de var imponerades av hans föreläsningsstil.

Eislers mest lästa verk är Jesus Messias och Johannes Döparen från 1931 där han genom att förlita sig på olika översättningar och avskrifter av historikern Josefus Flavius, som levde under det första århundradet av vår tideräkning, försöker visa att Jesus i själva verket inte var någon messias utan en judisk upprorsledare. Argumentationen som bygger på förhållandet mellan olika varianter av Josefus Judiska historia, där olika ord har försvunnit eller ersatts med nya, gjorde så starkt intryck på Sigmund Freud att han tog upp boken i en sen artikel om jagets försvarsmekanismer. Till skillnad från Freud lyckades Eisler inte lämna Wien innan Hitlers trupper rullade in 1938 och han fängslades och fördes till interneringsläger i Dachau och sedan även Buchenwald tillsammans med andra judiska invånare. En av hans vänner lyckades ordna en tillfällig anställning vid universitetet i Oxford och med hjälp av detta anställningskontrakt kan Eisler och hans fru – de har inga barn – ta sig till England just innan kriget bryter ut.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

När de kommer fram blir det problem med anställningen och paret Eisler får leva på ”Lilis” lön som kokerska. Rosalia, född von Pausinger, som Robert gifte sig med redan 1908 är av börden hertiginna, men som så många andra adliga familjer har hon och maken fått ställa om till ett enklare liv redan under 1920-talet. Eislers hälsa har blivit förstörd av lägervistelsen och han kämpar allt mer desperat för att få någon form av anställning och intellektuell anknytning i det nya landet genom att uppvakta universitet, institut och lärda sällskap med förfrågningar per brev. Det är en sådan uppvaktning som leder till föredraget Man into Wolf hos The Royal Society for Medicine 1948 och därmed är vi tillbaka där jag började.

Podden A Very Square Peg – ett uttryck som Eisler använder om sig själv i ett av de sista breven – är värd att lyssna på inte för att den gör dig övertygad om att författaren till inte mindre än 19 böcker i så skilda ämnen som estetisk teori, ekonomisk värdelära, antik kosmologi, kristen mystik och människans ursprung alltid träffade rätt med sina vilda hypoteser. Den är värd att lyssna på för att den tar dig med på en upptäcktsfärd genom första halvan av 1900-talets euro­peiska intellektuella historia. När du lyssnat färdigt står det klart att den sista människa du skulle ta med dig till en öde ö är Robert Eisler. Men karisman är inspirerande, och på färden mellan Wien och London korsas hans väg inte bara med redan nämnda Scholem, Benjamin och Warburg, utan också med lärdomsgiganter som Hugo von Hofmannsthal, Martin Buber, Ernst Cassirer och många andra spännande personer.

Välgjorda poddar håller på att utvecklas till ett vinnande alternativ till introducerande böcker för samtidens bildningskonsument. Genom att varva egna intryck och reflektioner med uppläsningar ur Eislers böcker och brev, inlästa av professionella skådespelare, och samtal med historiker och forskare i de ämnen som Eisler sysselsatte sig med lyckas Brian Collins skapa en entusiasmerande och lagom nördig stämning. Det finns en del saker att irritera sig på, som att Eislers och andra medverkandes röster har lästs in på amerikansk engelska med tysk brytning, vilket låter lite som krigsfilmsnazistiska, men det får man stå ut med. Det som får åtminstone den här lyssnaren intresserad är att Collins verkligen strävar efter att förstå Eislers verk och hypoteser, det är inte bara fråga om en skildring av ett spännande och sorgligt människoöde utan en lektion i filosofi, nationalekonomi, religionshistoria, mytforskning och socialantropologi.

Man into Wolf finner så småningom sin publik med ett ökande intresse för varulvar och seriemördare på 1960-talet. När evolutionsbiologin slår igenom på 1970-talet tillkommer en ny grupp av läsare som söker efter genetiska förklaringar för människans psykologi i den tid som ligger längre tillbaka än den kända kulturen. Eisler är på väg tillbaka. Pocketupplagan från 1978 är enligt Amazon minst lika dyr som originalet med hårdpärmar från 1951 men det finns nytryck från 2014 och 2018 som är överkomliga. Och jag lovar att snart lämna tillbaka mitt exemplar till biblioteket på Södertörns högskola.