I ett slag gjordes varje regering helt oberoende av bådadera, åtminstone så länge Sverigedemokraterna inte erhöll egen majoritet i riksdagen.

Nu, som varje politisk kommentator upprepat till leda, kan vad som helst hända. Kanske till och med ingenting. Just detta, i bokstavlig bemärkelse, är nog för mycket att hoppas på, men när höstmörkret sänker sig måste man vårda varje flämtande låga.

Sedd ur den vinkeln är Decemberöverenskommelsens bortgång, strax före sin ettårsdag, en välsignelse.

Det är förstås begripligt att politiker själva drömmer om att leda ”starka regeringar”. Vi kan alla falla tillbaka i de fantasier om omnipotens vi hade som barn. Men nu är de flesta av oss vuxna. Vi bör uppföra oss därefter. Sanningen är att behovet av ”stark...