För en tid sedan såg jag någonstans i mina strida elektroniska flöden att LO-ekonomerna kallade till möte för att presentera en rapport. Det blev en aha-upplevelse. Inte för att jag hajade till, utan för att jag inte gjorde det. Nätet bågnar av uttalanden, pressmeddelanden och inbjudningar, som pockar på uppmärksamhet, och LO-utspelet tog plats som ett av alla i denna väldiga mängd. Jag såg det inte som något att lägga märke till särskilt, och det var just vad jag lade märke till.

Det brukade vara så annorlunda. Under min uppväxt, utbildningstid och tidiga yrkesliv var LO en maktfaktor av högsta dignitet och LO:s ekonomer tungviktare i offentligheten. När de uttalade sig hörde väldigt många på väldigt noga. Inte i första hand därför att analyserna och förslagen var de vassaste som ...