Det är viktigare än någonsin att medvetet och seriöst­ börja prata om allt det vi tar för givet: frihet, yttrandefrihet, demokrati, äganderätt, säkerhet, sanning. Inget är givet längre och vi pratar inte alltid ens om samma begrepp. Tillvaron håller på att glida oss ur händerna och vi kan inte hålla kvar den vare sig genom att knipa hårdare eller släppa taget. Till 2040 kommer mycket av det vi tar för givet att vara förlorat, om vi inte tar kampen för det redan nu.

”Hur kommer då den generation som är medelålders och bär upp ­samhällets institutioner år 2040 att betrakta segregation?”

Enligt en aktuell mätning tillbringar människor jorden runt 6 timmar och 58 minuter online. Detta är inte jämnt fördelat, så i vissa regioner och åldersgrupper är användningen avsevärt högre. I den så kallade generation Z, personer födda 1997–2012 är det i genomsnitt 9 timmar om dagen som gäller. Nästan hälften av alla barn i åldern 0–2 år interagerar dagligen med skärmar. Detta trots att vi vet att barn som tillbringar mycket tid på detta sätt utvecklas sämre, motoriskt, språkligt och socialt. Andra faktorer spelar in, som sömnens kvalitet, föräldrars uppmärksamhet och högläsning för barnet, men även dessa hänger åtminstone indirekt samman med skärmtiden.

Tiden vi tillbringar uppkopplade kommer att öka avsevärt till 2040, genomsnittet kan öka till uppemot 70 procent av all vaken tid. Många ungdomar föredrar redan nu sitt liv online framför tillvaron i den verkliga världen. Den uppkopplade upplevelsen kommer att bli otroligt mycket bättre under kommande år, rent tekniskt.

Virtual reality och nya plattformar kommer att göra så att man kan leva uppkopplad dygnet runt. Du kan välja vem du är, ditt kön, din ålder, ditt utseende. Du kan agera friare och uppfylla alla dina fantasier i princip utan några konsekvenser, utom de psykologiska, och utan alla fysiska begränsningar som vi männi­skor har i verkligheten. Detta gör att du kommer att fungera sämre i verkliga livet, både motoriskt, intellektuellt och socialt. Men du kommer ändå att vara tvungen att fatta beslut som rör verkligheten.

Vad spelar verkligheten för roll, om man ändå inte tänker leva i den? Det är fortfarande i den fysiska världen gruvor, fabriker, säkerhetssystem och alla de påtagligt fysiska installationer som möjliggör livet på nätet existerar. Och de kräver riktiga männi­skor som gör jobbet, från att utvinna de sällsynta jordartsmetaller som är essentiella för teknologin till att lägga ut kablar och skruva ihop headset.

Kan den kallas fri som lever sitt liv i en simulerad verklighet? Den kanske inte ens någonsin behöver interagera med andra levande människor utan kan tillbringa hela livet med helt syntetiska ”personer”, med vilka den också kommer att ha sex, och varför inte gifta sig, eller leva ihop i andra former som utvecklas till 2040.

Yttrandefriheten kommer att kunna detalj­övervakas, så alla möjligheter till fritt utbyte försvinner. Även om ingen formell censur införs eller utvidgas kommer bara vetskapen att man inte har några hemligheter alls, inga möjligheter att samtala i förtroende, att påverka människors beteende. Säkerligen kommer den generation som föds upp och växer in i detta system att gilla det, givet att de kommer att kunna uppfylla sina drömmar och leva ut sina lustar riskfritt på nätet.

Yttrandefrihet betraktas ju redan nu med skepsis av dem som tycker att vi borde ägna oss åt mer självcensur och att det finns en enda sanning i varje fråga, ett enda riktigt beslut, som vetenskapen serverar oss helt värderingsfritt och mycket effektivare än fri demokratisk debatt.

Demokratin förlorar all mening i denna framtid, men å andra sidan passar det antagligen makthavarna rätt väl – ännu fler beslut kan flyttas till alltmer centraliserade organ och beslutsfattandet, inklusive lagstiftning, övervakning och straff, kan tas över av AI till det gemensamma bästa.

Äganderätten kommer inte att upphävas, men den kommer att förändras till sin natur när folk har sina största tillgångar i virtuella världar. Färre kommer att äga och kontrollera ännu mer, hela virtuella stater kommer att bli lika stora och lika viktiga som verkliga länder och i samband med hybridkrigföring, propaganda, olika typer av mind control och övervakning kommer de att kunna vara lika effektiva och farliga för våra friheter som verklighetens tyrannier.

Populärt

Det löser sig inte

New Public Management lär oss att misstro allt och alla. Men varför ska vid då sätta vår lit till dess modell?

Sharon Rider Tema 2021 2

Dessa sistnämnda utökar redan nu sin kontroll över säkerheten på nätet, där de så kan, inte sällan i samarbete med stora techbolag, som sätter in spärrar och kontrollfunktioner åt det kinesiska kommunistpartiet men som kan användas även här. Frestelsen att utöka övervakningen kommer, av säkerhetsskäl, för att fånga brottslingar, stoppa pedofiler och så vidare att vara mycket stor även i världens demokratier, alltid med goda föresatser men med tveksamma resultat.

Sanning är ett begrepp som kommer att förändras till sin natur, när vem som helst kan leva hur som helst. Men också i en framtid då kritisk journalistik helt kommer att ersättas av mer eller mindre subtila former av propaganda och manipulation, från de bolag som kommer att äga vår tid och uppmärksamhet, samt alla de pr-bolag och tankesmedjor vars verksamhet helt obehindrat och utan kontroll kommer att producera åsikter och analyser i linje med sina intressen. Istället för opinionsbildning får vi ännu mera nudging. Så är det naturligtvis redan i hög grad idag, då dagstidningarna ägnar sig åt att tillfredsställa sina läsares, kundernas, självbild snarare än att ge dem saklig information om tillståndet i världen och stressade och underbetalda journalister använder pr-bolagens vinklade informationsurval för att producera artiklar – en verksamhet som kommer att tas över av AI långt före 2040.

Vi närmar oss slutet för vår mänsklighet. Ruinerna av vår civilisation kommer att bebos av helt andra, med andra intressen och ideal.­ Ännu 2040 kommer entusiasterna att predika hur mycket bättre detta är, men den redan påbörjade process i vilken vi håller på att förlora allt vi sätter värde på, inklusive oss själva, kommer vid det laget att ha passerat den punkt då den inte går att stoppa. Det kanske inte ens går idag, men ingen kan säga att vi inte vet vad vi gör.