VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Grattis på dagen i efterskott, Tyskland!

I går (onsdag) firade Tyskland sin nationaldag, eller ”Tag der Deutschen Einhet” som tyskarna själva kallar den. Namnet anspelar på att det var det datumet, 3 oktober 1990, som återföreningen mellan Väst- och Östtyskland officiellt fullbordades. Återföreningen innebar naturligtvis en enorm glädje: familjer som splittrats av DDR-regimen kunde åter leva tillsammans, Stasis repressiva övervakningsapparat imploderade och miljoner östtyskar fick äntligen leva i frihet. 

DDR:s undergång innebar början till slutet för ett omoraliskt samhällssystem som nådde sin definitiva slutpunkt i och med Sovjetunionens fall året därpå. Världen syntes aldrig ha varit friare.

Helt okomplicerat var det inte: både Frankrike och Storbritannien var oroliga för att ett återförenat Tyskland skulle bli för mäktigt – skulle Europa ännu en gång hemsökas av stormaktsambitionens destruktiva logik? Så blev det inte. Förbundskansler Helmut Kohl (CDU) lade enorma summor på infrastruktur och upprustning i de fem nya delstaterna – vars levnadsstandard låg långt bakom sina systerstater i väst. En process som pågår än i dag. Införandet av den gemensamma valutan accelererade integreringen av öst och väst.

Hur ser facit ut nästan 30 år efter enandet? För det första: det mesta, nej, allt har blivit bättre. De materiella skillnaderna mellan öst och väst har minskat, om än långsamt. Folk lever fortfarande i frihet. För det andra: mycket återstår att göra. Arbetslösheten är högre i det forna DDR jämfört med de västra delarna av landet. Den relativa fattigdomen likaså. Vad som verkligen är oroande är att framtidstron hos många har bytts ut mot bitterhet och ”Ostalgi” – en längtan tillbaka till tiden innan murens fall. DDR:s kollaps lämnade ett existentiellt tomrum hos en äldre generation som den liberala demokratin inte lyckats fylla. I dess spår växer stödet för populistiska partier som Die Linke och AfD.

I väst är oförståelsen för villkoren i öst påtagligt. ”De har ju fått miljarder och åter miljarder euro av oss, varför är de så otacksamma?”. Motståndet till invandring har främst tagits som intäkt för östtyskarnas allmänna inskränkthet och rädsla för omvärlden. Relationen är inte helt olik den mellan stad- och land i Sverige, om än inte identisk.

”Vitkorvsekvatorn” (ty. ”die Weißwurstäquator”) är det skämtsamma namnet på den fiktiva gräns som går mellan Syd- och övriga Tyskland. Mentaliteten i de katolska södra delstaterna skiljer sig visserligen avsevärt från landets protestantiskt präglade delar. Men det är ingen tvekan om att den riktiga värderingsklyftan i dag går mellan det forna DDR och väst – inte minst i inställningen till demokrati.  

Att förhindra att sprickan mellan öst och väst växer sig oöverstiglig är en av de viktigaste uppgifterna för politikerna. Nästa år är det delstatsval i Sachsen och om opinionssiffrorna står sig är ingen av de ”klassiska” regeringskonstellationerna tillräckligt stora för att regera – hur CDU och SPD ska lösa detta är det ingen som vet. Senaste nytt är att gruppledaren för CDU i Sachsen inte utesluter att ingå i en koalition med AfD efter valet – något som kategoriskt avvisas av förbundskansler Angela Merkel (CDU). För den som följer svensk politik känns situationen märkligt bekant.

De enda som gläds åt situationen är AfD och Die Linke. I september gick AfD för övrigt om CDU som största parti i Östtyskland. På tredje plats kom Die Linke. Först på fjärde plats kom SPD.

Om Frankrike och Storbritannien fruktade ett för starkt Tyskland för 30 år sedan är läget det omvända i dag – trycket på Merkel att öka de militära utgifterna och ta en ännu tydligare ledarroll i världen växer i takt med att USA blir alltmer opålitligt och Kina flyttar fram positionerna. Men motståndet är starkt bland tyskarna. Hur Berlin hanterar denna ofrivilliga ledarposition kommer att ha en avgörande betydelse för Europas framtid. Stora ord, men så är det.

Återstår bara att säga: Herzlichen Glückwunsch, Deutschland! Vi följer er resa med spänning.


Kungliga slott

Kungliga slott är långt mer än bara byggnadsstil. Arkitekturen är ett språk som talar om anspråk på storhet. Ludvig XIV är ett med sitt praktfulla Versailles. Maria Theresia skapade ett självporträtt när hon byggde ut sitt Schönbrunn. Men bakom de pampiga fasaderna finns också slott som röjer de kungligas behov av ett privatliv. Kina slott blev en tillflyktsort på Drottningholm. The Royal Pavillion i Brighton var ett excentriskt gömställe för en prins som avskydde hovlivet i London.

En ny bok

I programserien ”En ny bok” intervjuar programledarna Mats Wiklund och Katarina O’Nils Franke forskare och författare som medverkat i antologier och essäsamlingar utgivna av Axel och Margaret Ax:son Johnson stiftelse.

Sverige och tilliten

Polisorganisationen är starkt kritiserad och massavhopp av erfarna poliser är ett faktum. Domstolarna har långa väntetider för hanteringen av brottmål. I storstadsområden är den organiserade brottsligheten stark. Håller den starka tillit som funnits i Sverige på att undergrävas och ökar den upplevda otryggheten i landet? Vad bör i så fall göras?

Studio Axess

PJ Anders Linder tacklar tidens aktuella frågor med intressanta och kvalificerade gäster. Du vet väl att du kan lyssna på avsnitten fredagar innan TV-sändningen? Besök: axess.se/podcast

Images of Sweden - Vienna

Historiska och nutida perspektiv från Österrike

Sedan trettioåriga kriget då Gustaf II Adolf beordrade en fullskalig invasion av Tysk-romerska riket har Österrike och Sverige haft nära om än inte alltid vänskapliga relationer.

Nobel Center - tillgång eller katastrof?

Med anledning av planerna att uppföra ett Nobelcenter på Blasieholmsudden arrangerar Svenska byggnadsvårdsföreningen och Urban City Research/Ax:son Johnsonstiftelsen, ett öppet seminarium om platsens historia och dess kulturhistoriska värden. Seminariet vänder sig till alla som är intresserade av att veta mer om Blasieholmsudden idag och i framtiden.

Den kungliga trädgården

Susanna Popova samtalar med forskare kring kungliga trädgårdar. Seminarium från Drottningholm, 6 maj 2015.