Foto: Wikimedia Commons

På onsdag ska den tyska förbundsdagen debattera det ”Hilfspaket” som regeringen enats om. Beslut fattas på fredag. Det handlar om utgifter och skattelättnader för individer och företag på 156 miljarder euro. Cirka 50 miljarder öronmärks för småföretag och enmansföretagare. Det är hög tid att det första svenska stödpaketet kompletteras med något motsvarande.

Avskaffad sjuklön och förbättrade permitteringsregler är bra åtgärder, men de kommer inte att räcka till och det är stor risk att Riksbankens stora krediterbjudande inte får någon vidare verkan. Det ska slussas till låntagarna genom bankerna, som måste göra kreditprövning och då kommer att upptäcka att många bolag ligger risigt till. Och att låna ut pengar till företag(are) som med stor sannolikhet inte kan betala tillbaka blir i realiteten att lägga sten på börda. De uppskov med skatten som januaripartierna har erbjudit är belagd med en på tok för hög ränta.

I normalfallet gör staten klokt i att förhålla sig stramt till krav på företagsstöd, men om någonting någon gång inte är ett normalfall så är det nuvarande läge där smittbekämpningens effekter drabbat företag i snart sagt alla branscher – och sätter tvärstopp för många.

Att staten överhuvudtaget kan satsa resurser i detta krisläge beror på att det finns och har funnits en företagsamhet som erbjuder människor jobb och gör det möjligt för dem att försörja sig och förse staten med inkomster: betala skatt. Om staten ska kunna erbjuda välfärd i form av socialförsäkringar och tjänster även kommande år måste man se till att det även då finns ett näringsliv som genererar intäkter. Finansministern tronar inte likt draken Smaug på en väldig hög av resurser, som mer eller mindre entusiastiskt kan fördelas till medborgarna. Staten kan bara betala ut vad den får in. Ja, och så kan den låna – mot en säkerhet som heter framtida skatteintäkter. Om den samlade företagsamheten får en stjärnsmäll får det smärtsamma effekter i dag och under lång tid framöver.

Som Edward Lazear skriver handlar det inte primärt om att stimulera ekonomin utan att se till att företag och individer klarar defensiven som väntar under de kommande månaderna. Det kan betyda krediter, men det kommer också att krävas direkta utbetalningar. Inte minst är det angeläget att hyresgästers brist på pengar inte fortplantar sig på bred front in i fastighetssektorn, så att finanssystemet börjar skaka. Varken hyresvärdar, hyresgäster eller bolag i allmänhet kan räkna med att gå oskadda genom coronakrisen (som om någon nu trodde det), men det är en oerhörd skillnad mellan att i grunden livskraftiga företag tvingas slå igen och att de får hjälp över det förfärliga men förhoppningsvis tillfälliga bråddjup som öppnat sig under ekonomi och samhälle.

Befrielse från arbetsgivaravgifter, hjälp med hyror, ännu gynnsammare villkor för permitteringar är några konstruktiva idéer. Det finns naturligtvis många fler bland ekonomerna av facket. Men framför allt: nu hänger det på den politiska viljan.

TILLÄGG 13:43: Ömsesidigt ansvarstagande gäller förstås. Företag som får hjälp gör klokt i att ta det lugnt med utdelningarna denna vår. En del har redan justerat tidigare beslut, fler bör följa i deras spår.

Följer du Axessbloggen? Då kanske Axess Magasin är något för dig – prova tre nummer för endast 129 kronor.