VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

SVT:s vita filmkritik faller platt – och är farlig

Hollywood_Sign_(Zuschnitt).jpg

För vitt för SVT. Foto: Thomas Wolf (www.foto-tw.de/Wikimedia Commons/CC BY-SA 3.0)

Hudfixering och skallräkning har aldrig lett till något gott. Tyvärr är SVT en av de främsta förespråkarna av just dessa idéer.  

”Det manliga, gamla, vita Hollywood slog tillbaka”, menade SVT:s filmrecensent Fredrik Sahlin i ett nyhetsinslag om den kommande Oscarsgalan (Kulturnyheterna 01/14-20). Trots att Hollywood kämpat för ökad mångfald domineras årets startfält av filmer om krig, bilar och våld regisserade av mestadels vita män. Sahlin undrar om inte förra året till och med var ett ”ovanligt vitt år” på biorepertoaren.

Vad filmerna handlar om eller om de har något konstnärligt värde får man däremot knappt veta.  

Eftersom SVT verkar anse att det amerikanska kulturkriget – i vilket frågor om ”ras”, identitet och krav på representation klyvt USA mitt itu – prompt ska komma till Sverige så inställer sig frågan: hur väl lyckas SVT:s kritikerredaktion med att spegla samhället?  

En snabb genomgång bestående av namnanalys och okulär besiktning av redaktionen (en liknande metod som numera insomnade Rättviseförmedlingen använde sig av) visar att 100 procent av medarbetarna är vita med nordiskklingande efternamn.

Bristen på representation i form av personer med andra hudfärger och utomnordiska namn är öronbedövande och måste därför anses vara ett allvarligt misslyckande för SVT:s mångfaldsarbete – som grundar sig på hur människor ser ut och inte vilka tankar man bidrar med.

Klart är att minst en, eller två, av SVT:s kritiker borde vika sin plats åt någon mindre välrepresenterad grupp i samhället. Eftersom Sahlin av allt att döma anser det viktigt med representation av olika hudfärger kanske han kunde föregå med gott exempel?  

Bedömningar av hudfärg. Kategoriseringar av efternamn. Krav på att anställda ska kliva åt sidan och ge plats åt andra med motiveringen att han eller hon har fel pigment. Låter det obehagligt?

Det är det också. Att SVT gör sig till en av de främsta ambassadörerna för den här typen av idéer är tyvärr inget nytt, men desto mer oroväckande.  

Värna den nya försvars- och säkerhetsrealismen

20180508_hamhag01_FVÖ18_MEDIADAG_PO12304 (1).jpg

 Foto: Hampus Hagstedt/Försvarsmakten 

Folk och försvars rikskonferens i Sälen inleddes i söndags och avslutas i kväll. Även i år har det sagts saker som givit ringar på vattnet även om de inte har kunnat mäta sig med Håkan Juholts förödande felaktigheter 2012 eller Björn von Sydows kärva klarspråk vid presentationen av "Motståndskraft" 2018.

Först ut var utrikesminister Ann Linde, som erbjöd en välkommen kontrast till företrädaren Margot Wallström. Där Wallström i arroganta ordalag avfärdade Försvarsberedningen som "den där gruppen" valde Linde att citera vad den där gruppen skrev om att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas och att vi måste förbereda oss därefter. Linde fortsatte med att betona att den ryska ockupationen av delar av Ukraina inte får glida över i någon sorts nytt normaltillstånd utan att vi måste hålla frågan högt på dagordningen även framgent. Sverige har alla skäl i världen att inte låta en annektering bli accepterad. Utrikesministern nämnde FN helt kort men talade i gengäld väl om europeiskt samarbete och säkerhetssamarbete med grannländer i Norden, Baltikum, Tyskland och Polen. Gott så. Möjligen kunde hon med anledning därav också ta en diskussion med sina statsrådskolleger om hur detta rimmar med diverse uppskruvade utfall om nationalistiska partier i grannländernas regeringar. Att vara tydlig kritisk mot uttalanden och policies kan vara fullt rimligt, att uttala sig i allmänt fördömande ordalag lämpar sig bättre för andra opinionsbildare än ministrar.

Lindes tal togs emot som en tydlig signal om att hon inte har intresse av att elda under den gamla konflikten mellan UD:s idealister och Försvarsdepartementets realister. Om det håller innebär det en klar förbättring av svensk utrikes- och säkerhetspolitik.

Efter Linde togs scenen i besittning av förre norske överbefälhavaren Sverre Diesen, som talade om Sverige, Norge och Finland som en geografisk och därmed geopolitisk intressegemenskap och hur de olika nationella prioriteringarna kan få en gynnsam gemensam verkan. Jag tror att vi har all anledning att ta hans analys ad notam och utveckla så nära samarbeten med dessa grannländer som möjligt. De utgör ingen fullgod ersättning för medlemskap i Nato. Men dels finns inget tillräckligt stöd för Natomedlemskap i aktuell svensk partipolitik (Emanuel Macrons "Nato är hjärndött" citerades entusiastiskt av SD:s försvarspolitiker Roger Richtoff i ett senare sammanhang), dels finns i sanningens namn skäl att känna tvivel kring hur kraftfullt ens medlemskapet skulle vara. Här är Donald Trumps yvighet och oberänkelighet en ofta påtalad faktor, men frågan är om inte klen försvarsvilja och försvarsförmåga hos andra europeiska Natomedlemmar är ett väl så stort problem. Under överskådlig tid gör Sverige klokt i att först och främst rusta på egen hand, i andra hand utveckla nära samarbete med våra grannar samtidigt som vi knyter och vårdar band med USA.

Vi bör lägga vårt krut på vägar som är både produktiva och realistiska.

En tredje fråga av vikt har förstås varit försvarsekonomin. Ulf Kristersson krävde i söndag att Försvarsberedningens förslag finansieras fullt ut med värdesäkrade pengar, vilket enligt spåmännen ska motsvara 93 miljarder kronor om året när vi kommit fram till 2025. Peter Hultqvist svarade traditionsenligt med att han inte förhandlar i talarstolen men att han inte ställer några ultimatum. Han vill invänta den nya försvarsekonomiska analysgruppens arbete, som också ska beakta Försvarsmaktens militära råd. Försvarsekonomi är ett fält som får kvantfysik och sanskrit att te sig som lättsamheter och jag tvekar att tala om exakt hur många kronor eller, för den delen procent av BNP, försvaret bör ha 2025. Men några saker bör sägas:

1. Försvarsberedningen under Björn von Sydow har lagt fram en analys och ett åtgärdsprogram som har stöd i alla riksdagspartier. Att vårda denna nationella enighet är helt centralt. Den beslutsamheten betyder väldigt mycket i relationen till omvärlden.

2. Vad beredningen föreslår är värdefullt, men det svarar inte fullt ut mot behoven. Egentligen skulle det behövas mer.

3. Därför kan ingenting mindre än beredningens förslag, fullt ut finansierat, accepteras. Slutar analysgruppens arbete i någon annan rekommendation är det ett svårartat bakslag i arbetet med att restaurera rikets förmåga att hävda sin nationella integritet.

 

Kl 17:10 tisdag 14/1-20 vissa språkliga korrigeringar utan innehållslig betydelse gjorda.

Sprängningarna: Dags för Operation Permafrost

Ett sprängdåd i centrala Stockholm, ett i centrala Uppsala. Av mitt mediesvep att döma väcker det uppmärksamhet och oro men inte så rasande mycket förvåning. Att tala om normalisering vore att ta i, men risken tycks mig betydande för att pågår en gradvis tillvänjning. "Sånt händer ibland." "Så är det att leva i en storstad." Allra helst om förövarna fortsätter att gå fria.
 
För hur är det? Hur många av dem som ligger bakom det senaste årets sprängdåd (och gängmord på öppen gata) sitter i dag bakom lås och bom? Hur många har gripits för den groteska attacken på hyreshuset i Linköping? Hur många åtal har väckts? Jag vet inte, och jag blir gärna motbevisad om saken, men min misstanke är att deras antal är högst begränsat.
 
Rimfrost i all ära. Det behövs en motoffensiv av helt andra dimensioner - statsmaktens fulla legala kraft: Operation Permafrost - för att knäcka utvecklingen och förhindra att otryggheten och våldet blir något som möts med uppgivna axelryckningar och att svenska folket börjar ta in även annat beskydd än det som erbjuds av vaktbolag i sina hushållsbudgetar.


Boken, läsandet och fattningsförmågan

Berättandet och läsandet har genom historien fyllt en central roll för människans liv. Just nu förändrar digitaliseringen berättandet och läsandets förutsättningar i grunden.

En ny bok

I programserien ”En ny bok” intervjuar programledarna Mats Wiklund, Erik Thyselius och Katarina O’Nils Franke forskare och författare som medverkat i antologier och essäsamlingar utgivna av Axel och Margaret Ax:son Johnson stiftelse.

Where Is Life Science Heading In The Future?

Genes, Technology And Society

Tvådagarsseminarium inspelat 14-15 maj 2018 på Engelsbergs bruk.

Global Axess 2018: Kunskap och information

Kunskap och information är temat för årets upplaga av Global Axess. Kunskapens betydelse har varit uppenbar för människan allt sedan Adam och Evas tid, men informationssamhället ställer oss inför nya frågor. Inte minst: Vad innebär det allt intensivare flödet av information och åsikter för vår förmåga till helhetssyn och förståelse? Gör det oss klokare eller dummare? I programmen ger forskare, journalister och författare sina bilder av utvecklingen.

Studio Axess

PJ Anders Linder tacklar tidens aktuella frågor med intressanta och kvalificerade gäster. Du vet väl att du kan lyssna på avsnitten fredagar innan TV-sändningen? Besök: axess.se/podcast