VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Efter Merkel: Dags för CDU att hitta tillbaka till idéerna

Det var det. Tidigare i veckan kom beskedet att förbundskansler Angela Merkel (CDU) inte ställer upp för omval till posten som partiordförande. Söndagens dåliga valresultat för CDU, med kraftiga förluster till framförallt högerpopulistiska AfD och De Gröna, gjorde till slut Merkels position som partiledare ohållbar.

Nu domineras nyhetsflödet av frågan om vem som kommer att bli hennes efterträdare: Merkels skyddsling Annegret Kramp-Karrenbauer, finansmannen och tidigare CDU-veteranen Friedrich Merz eller hälsominister Jens Spahn (CDU). Både Merz och Spahn står till höger i politiken i förhållande till Kramp-Karrenbauer, som i allt väsentligt med största sannolikhet skulle fortsätta Merkels mittenväg om hon blev vald på partikongressen i december. Med tanke på förbundskanslerns dalande popularitet i de egna leden framstår valet av Kramp-Karrenbauer som mindre troligt.      

En omtyckt maktpolitiker som förde sitt parti från höger till mitten, vann flera val i rad och som underskattade sprängkraften i migrationsfrågan: det är svårt att inte summera Angela Merkels politiska gärning utan att tankarna går till en viss svensk statsminister.

Under Fredrik Reinfeldt vandrade Moderaterna så långt ut mot mitten att partiet i praktiken tog över flera av socialdemokratins käpphästar: ja till LAS, nej till marknadshyror, svammel om statliga företag och så vidare.

Den första mandatperioden blev också väldigt framgångsrik för borgerligheten. ”Arbetslinjen” som projekt grundade sig på en tydlig ideologisk grundprincip om att arbete alltid ska löna sig mer än bidrag. Men i strävan efter att bli ett parti som bokstavligen alla kunde tänka sig rösta på glömdes, eller snarare kastades överbord, i princip allt tankegods som kunde tänkas skrämma bort mittenorienterade väljare. Kvar blev ledord om ”stabilitet”, ordning i statsfinanserna och Fredrik Reinfeldt själv, som lyftes fram som det främsta skälet till att välja Alliansen i valet 2014.

I valrörelsen 2017 gick CDU till val på ”stabilitet”, svarta siffror i statsbudgeten, och, viktigast av allt, Angela Merkel.  Idémässigt var valplattformen skapad för att tilltala alla. Innehållet blev därefter: en tunn soppa. Nu är inte tysk politik känd – åtminstone sedan efterkrigstiden – för att vara särskilt idédriven, men det är knappast en överdrift att säga att idélösheten inom CDU stigit till nya höjder under Merkel.  

Tyska CDU är inte svenska M. Partierna har olika historiska rötter och bör därför inte jämföras rakt av. Poängen är att både M och CDU under Reinfeldt respektive Merkel glömde bort, eller tonade ned, det som verkligen räknas i det långa loppet: idéerna. Nu står CDU sannolikt, beroende på vem som blir dess nya ledare, inför en liknande process som M tvingades genomgå efter valet 2014 – då partiet på nytt var tvunget att återupptäcka dess liberalkonservativa arv (en process som fortfarande pågår).

Så vad kan vi lära oss av detta? Att idéer, fortfarande, spelar roll.   

Tyska gröna kan vad Fridolin inte kunnat

Klarar förbundskansler Angela Merkel (CDU) ännu ett dåligt valresultat? Det är den stora frågan inför söndagens delstatsval i Hessen (28/10), där den nuvarande ministerpresidenten och Merkel närstående Volker Bouffier kämpar för att behålla makten.

I den senaste opinionsundersökningen är CDU visserligen största parti (26 procent) men backar över 12 procentenheter jämfört med valet 2013 (38 procent). SPD och De Gröna får båda 21 procent, följt av AfD (13 procent), Die Linke (8 procent) och liberala FDP (7 procent).

Den stora nyheten är att De Gröna ser ut att fördubbla sitt väljarstöd. Om SPD blir mindre än De Gröna på valdagen ökar sannolikheten för att partiets lokala ledare, Tarek-Al Wazir, blir Hessens nästa regeringschef. I granndelstaten Baden-Württemberg har partikollegan och ministerpresidenten Winfried Kretschmann styrt sedan 2011, först tillsammans med SPD och nu i koalition med CDU. 

Frankfurter Allgemeine Zeitung (20/10) spekulerar i om De Gröna på sikt komma att bli den andra kraften i tysk politik jämte CDU och därmed, underförstått, fungera som den stabiliserande roll åt vänster som SPD i dag inte klarar av och som Die Linke inte har något intresse av att vara.

Kanske kan det stämma. Det nuvarande samarbetet mellan CDU och De Gröna i Hessen verkar ha fungerat. Det samma gäller i Baden-Württemberg, som är en av Tysklands rikaste delstater. Om de pågående förhandlingarna mellan CSU och partiet Freie Wähler misslyckas är det inte uteslutet att även regeringschefen Markus Söder (CSU) sträcker ut en hand till De Gröna, som gjorde ett rekordval i Bayern.

Eller så är teoritiserandet om De Gröna som ett framtida stödparti till CDU mest av allt en förhoppning om att slippa konfronteras med tysk politiks två extremer: AfD och Die Linke.          

I övrigt kom i dag det första avgångskravet inifrån Förbundsdagen mot nuvarande CSU-ledaren och inrikesministern Horst Seehofer. Mycket tyder på att hans dagar som partiledare är räknade.

Om valet i Hessen går dåligt för CDU ser läget inte mycket bättre ut för Merkel. I december ska kristdemokraterna välja partiledare. Då får vi svaret.     

 

Ännu en dag i den självbelåtna stormakten

Det handlar snarare om en avgrund än om kulturskillnader. Så sammanfattar den norska journalisten Anki Gerhardsen sina intryck från ett seminarium med svenska kolleger i Göteborg. Kritiska norska frågor om svenska tabun och sverigedemokratisk växt hade nämligen fått de svenska kollegerna att gå fullständigt bazookas. Gerhardsen noterar också att GP:s kulturchef Björn Werner redan har hunnit skriva om "blåbrun konsensus" bland de norska deltagarna - i en delegation där bland annat Redaktörsföreningen, Pressförbundet och tidningen Klassekampen var representerade. Hon summerar: Sverige borde bli föremål för framtida norsk medieforskning, med särskilt fokus på vad bestraffningar och avsiktlig felläsning av meningsmotståndare kan leda till.

När jag letar upp Werners artikel ser jag att han utöver att oja sig över de hemska norrmännen tar meningsutbytet till intäkt för fromma förhoppningar om framtiden: Sveriges fredliga historia ska nämligen göra oss speciellt väl rustade att uppträda som moralisk stormakt till hela världens fromma. Att inte ha varit föremål för krig eller ockupation ger oss så att säga ett moraliskt försteg. I en bättre värld hade detta varit uttryck för någon sorts självironiskt skämtlynne. Men icke. Det handlar om ursvenskt och djupt generande gravallvar.

 

 

 

 

 


Veckans bok - 2018

Adam Cwejman, Lotta Gröning, PJ Anders Linder och Erik Thyselius intervjuar aktuella fackboksförfattare under bokmässan i Göteborg. Alla intervjuer sänds textade och kan även ses fritt på Axess Play.

Where Is Life Science Heading In The Future?

Genes, Technology And Society

Tvådagarsseminarium inspelat 14-15 maj 2018 på Engelsbergs bruk.

Engelsbergsseminariet 2017: Nationer, stater och imperier

Utvalda föredrag från ett tvådagars seminarium på Engelsbergs bruk 8-10 juni 2017, med titeln: Nation, State and Empire.

Global Axess 2018: Kunskap och information

Kunskap och information är temat för årets upplaga av Global Axess. Kunskapens betydelse har varit uppenbar för människan allt sedan Adam och Evas tid, men informationssamhället ställer oss inför nya frågor. Inte minst: Vad innebär det allt intensivare flödet av information och åsikter för vår förmåga till helhetssyn och förståelse? Gör det oss klokare eller dummare? I programmen ger forskare, journalister och författare sina bilder av utvecklingen.

Studio Axess

PJ Anders Linder tacklar tidens aktuella frågor med intressanta och kvalificerade gäster. Du vet väl att du kan lyssna på avsnitten fredagar innan TV-sändningen? Besök: axess.se/podcast