VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Beredskapspolisen behövs

Liberalerna vill ha en beredskapspolis som ska kunna användas vid större händelser i fredstid och inte bara i krig eller krigsfara som Försvarsberedningen föreslår. Det är en utmärkt idé. Beredskapspolisen användes inte så ofta men erbjöd en viktig möjlighet att snabbt skala upp polisinsatserna i ett kritiskt läge som under Kuwaitkriget eller efter stormen Gudrun. Så sent som vid 1990-talets början uppgick beredskapspolisen till ca 9 000 personer, vilket man då tyckte var otillräckligt. I L-förslaget, som presenterades av Jan Björklund och Roger Haddad i Sälen i dag, talas dock bara om 3 000.

I förslaget talas inte heller så mycket om varför Liberalerna var med och lade ned beredskapspolisen under regeringen Reinfeldt. Viss sådan självrannsakan hade snarare stärkt än undergrävt trovärdigheten i dagens besked. Avskaffandet skedde så sent som 2012, långt efter att man borde ha fått upp ögonen för att det inte var en lysande idé att rasera hela det svenska totalförsvaret, men sannolikt var man besjälad av de egna satsningarna på den reguljära polisutbildningen och under tryck från polisledning och polisfack som aldrig har gillat mångfald i systemet.

I dag - med ökade avhopp från polisyrket, med misslyckandet att fylla platserna på polisutbildningen och med erfarenheter från 2015 års våg av asylsökande - är läget ett annat. Det är svårt att tänka sig en annan åtgärd som ger ett så robust och snabbt tillskott till polisen. Att Liberalerna nu tar skeden i vacker hand och bejakar detta är bara att välkomna. Förhoppningsvis har övriga partier civilkurage nog att hänga på.

Liberalerna vill också ge statsbidrag till kommunerna så att de kan anställa fler ordningsvakter. Viljan är nog även om kommunerna bör besparas fler specialdestinerade statsbidrag. Men se samtidigt till att öppna för kommunala poliser.

 

 

 

Ökad oro och minskat förtroende

Det har nyss varit pressträff här i Sälen där Thomas Hvitfeldt från Brå har presenterat ännu en del av den nya Nationella Trygghetsundersökningen (NTU 2017). I höstas kom resultaten beträffande utsatthet för brott, i dag handlar det om otrygghet och förtroende.

Otryggheten bland kvinnor ligger på fortsatt hög nivå. Hela 30 procent av kvinnorna i Sverige känner sig otrygga om de går ut på kvällen eller avstår helt enkelt från att gå ut sent på grund av otrygghet. I den yngsta kategorin, 16-29 år, är andelen hela 37 procent och bland kvinnor i åldern 20-24 år är andelen bara någon procentenhet lägre. Det handlar om en 50-procentig ökning jämfört med hur läget var 2010.

Den allmänna oron för brottsligheten i samhället har också ökat rejält. Nu säger 29 procent av alla tillfrågade att de känner stor oro för brottsligheten i Sverige. Motsvarande tal för 2010 var 22 procent.

Samtidigt sjunker andelen som har stort förtroende för rättsväsendet och polisen, medan andelen som känner lågt förtroende för rättsväsende och polis ökar kraftigt. Mot bakgrund av hur medierna sett ut på sistone, vilket åtminstonde delvis häger ihop med vad som händer i verkligheten, kan man tycka att förtroendet förblir förvånansvärt stort. Det speglar rimligen dels att svensk polis och rättsväsendet har ett avsevärt förtroendekapital till att börja med, dels att människor vill känna förtroende. Ginge folk bara på uppklarningsprocenten skulle det vara annat ljud i skällan.

Vid pressträffen frågade jag Thomas Hvitfledt om han kan sätta in de svenska talen i ett internationellt perspektiv. Kunde han säga något om hur de svenska nivåerna och tendenserna förhåller sig till andra västeuropeiska länderna. På detta svarade han ett kort och ärligt nej.

Det får mig att åter rida en käpphäst, nämligen att debatten om brottslighet, brottsbekämpning och brottsförebyggande lider av ett intellektuellt underskott. Jag skrev om ddet så sent som i fjolårets sista AxessVar hör man om det internationella perspektivet och lärdomar från andra länder som vi har att lära och inspireras av? Kanske på seminarier i Brå men knappast i den allmänna debatten. Jämför hur många forskare, ämbetsmän och myndigheter som vänder och vrider på den ekonomiska politiken med hur många som analyserar polisens arbete och föreslår förbättringar. Arbetet mot brott är en av statens mest grundläggande uppgifter, men nu lämnas medborgarna i sticket både vad gäller själva brottsbekämpningen och idéer om hur den kan vässas.

Polisen behöver utan tvivel förstärkas. Detsamma gäller forskningen och kunskapsinhämtningen om brott och brottsbekämpning. Man skulle väl till och med kunna säga att det senare spelar stor roll för det förra.

Inte en gång till

Kontrasten är slående mellan det melodiska lugnet i Björn von Sydows röst och den skärande oro som prägalr innehållet han förmedlar. Från Folk och försvar-scenen i Sälen berättar han stillsamt och systematiskt att Sverige - lika systematiskt - har avecklat sitt totalförsvar och att det numera bara återstår rudiment. På pnkt efter punkt - befolkningsskydd, elförsörjning, krissjukvård, tillgången på mat och läkemedel - har politiker lämnat ett välbeprövat säkerhetstänkande bakom sig och gjort bekymmerslösheten till strategi. Efter kalla krigets kärva tid kändes det ljuvligt att få sväva iväg på avspänningens ljumma uppvindar och slippa tänka på skyddsrum, krigskirurgi och konserver.

Nu tycker Björn von Sydow och en i stort sett enig försvarsberedning, där alla åtta riksdagspartier är representerade, att det har blivit tid att komma ner på jorden igen. De talar klarspråk om läget och uttrycker vilja av att förändra det till det bättre. Försvarsberedningens betänkande "Motståndskraft" är alldeles utmärkt , och det är förträffligt att arbetet med att reparera vår uthållighet intensifieras, men jag föreslår att man mitt i all praktisk hantering också tillsätter en historikergrupp som kartlägger hur det gick till när den allmänna ansvarslösheten satte in. Man kan kalla den "Förvillelseutredningen" eller "Fantasikommissionen" eller någonting korrektare och mer byråkratiskt, men se till att vi lär oss mer om kollektivismen, godtrogenheten och trendkänsligheten i Sverige som gör att alla så gärna rusar i väg åt samma håll. Det kanske kan bli en jungfrugärning för den nya myndighet för psykologiskt försvar som statsministern förutskickade i går. Vi behöver inte bara ett bättre värn mot påverkan utifrån utan också mot våra egna och inhemska inbillningar. Wilhelm Agrell i Lund har redan gjort en del av jobbet i sin Fredens illusioner.

Sannolikheten är väl begränsad för att detta ska ske, för det är många i ansvarig ställning som har del i ansvaret för vad som har hänt. Lättsinnet kopplade inte bara greppet om vanligtvis oseriösa personer utan också om många som annars gjort sig kända för klokskap och markkontakt. I sina memoarer skryter Göran Persson med hur han vingklippte försvaret till den grad att det inte längre skulle behövas något försvarsdepartement och under regeringen Reinfeldt var det glest bland moderaterna (och övriga allianskamrater) som vågade säga emot när stats- och finansministrarna demonstrerade sitt ointresse.

Ja, vore man lite mer dramatiskt lagd skulle man kunna beskriva Björn von Sydows ordförandeskap i Försvarsberedningen och det arbete som han där uträttar som en sorts botgöring för gångna tiders försyndelser. Han var försvarsminister under 1990-talets sista och 2000-talets första år och stod bakom försvarsbeslutet 2000, vilket gick fram som en slåttermaskin i den svenska regementsfloran. År efter år under hans styre fick försvarsutgifterna minska som andel av BNP. Jag tycker inte att detta gör von Sydow olämplig som ordförande i beredningen, men jag tycker att det är viktigt att vi orkar med att se vår nära historia i vitögat samtidigt som vi städar upp efter den. Även om det smärtar både till höger och vänster. Det får inte bli en gång till.

 


Studio Axess

PJ Anders Linder tacklar tidens aktuella frågor med intressanta och kvalificerade gäster. Du vet väl att du kan lyssna på avsnitten fredagar innan TV-sändningen? Besök: axess.se/podcast

Bergslagen

I detta seminarium som spelades in den 24 november 2016 behandlas vad urbanisering innebär för Bergslagens kommuner. Var hamnar Bergslagen i globaliseringens tidevarv? Moderator är Lotta Gröning

Arkiv Axess

Serie om tio utvalda program från Ax:son-Johnsonstiftelsens seminarieverksamhet 2015-2016. Tidlösa samtal som ger en bakgrund till aktuella skeenden, exempelvis EU:s kris, amerikansk utrikespolitik, Rysslands aggressioner, den nya tidens propagandakrigföring och det globala klimathotet.

Images of Sweden - Vienna

Historiska och nutida perspektiv från Österrike

Sedan trettioåriga kriget då Gustaf II Adolf beordrade en fullskalig invasion av Tysk-romerska riket har Österrike och Sverige haft nära om än inte alltid vänskapliga relationer.

Global Axess 2016: Geopolitik

Historien visar hur nära sambanden alltid har varit mellan politik och geografi. Hur ser den relationen ut i dag? Står vi inför geopolitikens återkomst? I årets Global Axess-serie möter vi flera framstående forskare som anlägger olika perspektiv på geopolitik i både historisk tid och nutid.

Nobel Center - tillgång eller katastrof?

Med anledning av planerna att uppföra ett Nobelcenter på Blasieholmsudden arrangerar Svenska byggnadsvårdsföreningen och Urban City Research/Ax:son Johnsonstiftelsen, ett öppet seminarium om platsens historia och dess kulturhistoriska värden. Seminariet vänder sig till alla som är intresserade av att veta mer om Blasieholmsudden idag och i framtiden.

Den kungliga trädgården

Susanna Popova samtalar med forskare kring kungliga trädgårdar. Seminarium från Drottningholm, 6 maj 2015.