”Vad är kolonialismen? Vad är slaveriet?

På fråga ett svarar vi ”när europeiska makter delade upp stora delar av världen mellan sig”. På fråga två ”när svarta afrikaner såldes över Atlanten för att tvångsarbeta på plantager i USA”.

Men varför svarar vi just så? För det är så vi har blivit upplärda; i skolan, i medier, i populärkulturen. Svaret har bäddats in i vårt kollektiva medvetande: kolonialism och slaveri är per definition en vit man som förtrycker mörka människor i främmande land.

Egentligen är frågan förstås alldeles felställd. Det finns inget som heter ”kolonialismen” i bestämd form singular. Heller inget ”slaveriet”. Det finns däremot en smärtsamt lång historia, nästan lika lång som mänsklighetens egen, av folk som skapar imperier, invaderar andras områden och förslavar dem. 

Även vitt folk, men inte bara. Långt ifrån bara.

Detta är kanske den viktigaste lärdomen av Fredrik Segerfeldts bok ”Den svarte mannens börda” som nu släppts på Timbro förlag. En tegelsten som pedagogiskt visar på just denna eviga mänskliga tragik av grupper som växer sig så starka att de kan förstöra andras liv.

Varför skapade ens européerna sina imperier och kolonier? frågar Segerfeldt och ger själv svaret: För att de kunde. Precis som så många före dem: kineser, araber, mongoler, muslimska stormoguler i Indien, afrikanska imperialister i Afrika, azteker som förtryckte och slaktade andra folkslag i Sydamerika. Wikipedia listar just nu 186 imperier.”

Dagens Nyheter