Den svenska välfärdsstatens modell för utbildning och omsorg har i sin socialdemokratiska tappning som grundläggande ideologisk utgångspunkt haft undanträngandet av såväl marknadslösningar som de frivilliga gemenskapernas, det civila samhällets, lösningar.

Enligt denna ideologiska position skulle marknadslösningar ­inom omsorgen inneburit att de så kallade slutanvändarna, förskolebarn, skolelever, patienter, äldre och andra användare, fått sämre service då profitmotivet skulle borga för ett sådant utfall. Man antog att den som drev verksamheten i syfte att tjäna pengar skulle leverera tjänster av sämre kvalitet, för att öka sin vinst. Olof Palmes uttalande från 1984 i polemik mot SAF, Svenska arbetsgivareföreningen, på SAF:s egen kongress, om vådan med privata alternativ i barnomsorgen s...