Mina första riktiga minnen av Storbritannien är från början av 1970-talet och vad som etsat sig fast är strejkerna som tycktes pågå för jämnan. Ibland bildade sopsäckarna stinkande berg, ibland slocknade plötsligt belysningen på ett varhus, ibland gick inte tågen. Öknamnet ”the sick man of Europe” var inte oförtjänt.

Som man bäddar får man ligga och Labourpartiets och fackets destruktiva symbios hade stor del i frambringandet av motreaktionen Margaret Thatcher. De konservativa kunde sedan styra i arton år innan Tony Blair tog över med en dagordning som inte andades ett ord om socialism och garanterade att Thatchers marknadsekonomiska reformer skulle bestå. Med undantag av kriget mot Irak kännetecknas Blaireran av en relativ harmoni i samhällsutvecklingen och väljarkåren. Ekonomin gick bra och de sociala sp&au...