Som statsman hade Fredrik Reinfeldt en formell och rätt tråkig stil. Men den bottnade i en genomtänkt idé om vad statsministerämbetet krävde av sin rollinnehavare. Han var aldrig ifrågasatt i sitt parti och det gick inga historier om honom som det gjorde om företrädaren Göran Persson. Och han var känd för sitt långsiktiga strategiska tänkande.

I den logikens namn bör han ha haft en plan både för eftermälet och för efterträdaren. Det fanns politiska sortier före hans som rimligen borde förskräcka, inte minst inom socialdemokratin. När Ingvar Carlsson tillkännagav sin avgång 1994 var Mona Sahlin så nära en utpekad kronprinsessa man kan komma, tills skandalen kring hennes kontokortanvändning satte stopp för hennes kandidatur. De socialdemokratiska ledarskiften som skett sedan dess har samtliga varit ...