Varje år tar 1 500 personer sina liv i Sverige, fem gånger fler än de som dödas i trafiken. Globalt är siffran över en miljon, fler än offren för krig, terrorism och mord sammanlagt.

Betänk vad som speglas i medierna. Suicid är i stort sett tabu, en icke-fråga, trots att problemet är stort och smittorisken begränsad. Med våld och terror förhåller det sig tvärtom: vår kultur vältrar sig i detta, från underhållning till nyheter och politik, trots att uppmärksamheten inspirerar nya dåd i en evig cirkel. Knappast någon skulle komma på tanken att spränga slumpvis valda kafégäster om inte medier entusiastiskt förmedlade de blodiga scenerna efteråt. Terrorism utan uppmärksamhet är som teater utan publik – poänglös.

Hur ska man förstå detta glapp mellan s...