Motsägelsernas monark

Efter ett besök på stadshuset låter han styra sin motorkortege mot Panthéon. Omgärdad av en entusiastisk folkmassa stiger han av på rue Soufflot och börjar gå upp mot denna kyrka som under franska revolutionen förvandlades till tempel åt republikens framstående män och kvinnor. Han går in ensam, bär tre röda rosor i sin hand – symbolen för socialistpartiet – och lägger dem vid socialistledaren Jean Jaurès’, motståndshjälten Jean Moulins och slaveriets avskaffare Victor Schœlchers gravar. Gesten är förstås värdeladdad. Mitterrand skriver in sig i en socialistisk och republikansk kontinuitet och utanför spelar en orkester den officiella Europahymnen An die Freude. Men när orkestern avbryts av passerande mc-poliser kommer den välregisserade ceremonin av sig och antar en ny dimension. D...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera
Göran Wennborg

Fil mag i historia och fil kand i litteraturvetenskap.

Läs vidare