Det är höst och söndag. Hönsen sprätter i det som nyss var potatislandet.

Grannen sätter in innanfönster i sin stuga. Han brukar gissa att den är från 1700-talet. Vid grönavågenkollektivet mekar någon med en gammal bil.

På andra sidan byvägen flyter en å som en gång drev smedjorna där Gustav Vasa hämtade vapen.

”Såvitt man bor i en by måste man bry sig”, skrev en gång Sara Lidman.

Också om kulturarvet, som finns där som en självklar bakgrund i det liv som för det mesta forsar lika snabbt som åvattnet.

I politiken, däremot, är kulturarvet långt ifrån självklart. Den debatt som förts det senaste året har varit frän och visat låsta positioner. Den har mest handlat om museernas självständighet, om normkritikens plats...