VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Civilisation

Frankrikes mest hatade älskling

Av Jackie Jakubowski

Bernard-Henri Lévy inspireras av den judiska traditionen men är i grunden sekularist.

”Varför hatar alla Bernard-Henri Lévy?” Den något tillspetsade frågan ställs i en tidningsintervju till personen ifråga, den franske filosofen och författaren, känd under initialerna BHL.

”Kanske hatar folk dig för att du är den mycket förmögna, mäktiga och massmediala personlighet som med provokativa ställningstaganden, strapatsrika medlarresor i Mellanöstern ständigt skapar rubriker”, föreslår reportern. ”Du kanske uppfattas odla allt för nära relationer till världens makthavare. Här i Frankrike har du varit vän med alla Frankrikes presidenter sedan François Mitterrand på 1980-talet.”

”B-H Lévy, Frankrikes mest hatade älskling”, lyder rubriken till en artikel i tidningen Le Figaro. Den typen av påhopp är han van vid; hans utstuderade stil provocerar. Han uttalar sig om det mesta, och uppträder alltid i en vit, generöst uppknäppt skjorta, svart Christian Dior-kostym och en välondulerad frisyr. En narcissistisk dandy, tycker många.

Hans fiender finns i alla läger. Det är inte bara nationalister och konservativa som irriteras av kombinationen fåfänga och humanitär och liberal agenda. Mest ogillande finns inom vänstern som aldrig har kunnat förlåta honom för hans kritik och avståndstagande från marxismen. Att han har beskrivit Sovjetkommunismen och nazismen som två besläktade totalitära ideologier har inte gjort saken bättre.

Hans uppmärksammade debattbok från 1977, Barbari med mänskligt ansikte, blev en programförklaring för gruppen Les nouveaux philosophes, De nya filosoferna, som grundades av Lévy och som bestod av en rad namnkunniga franska intellektuella – de flesta med förflutet inom vänstern – som André Glucksmann, Alain Finkielkraut och Georges Bensoussan.

Barbari med mänskligt ansikte var en vidräkning med 1900-talets totalitarism, men enligt författaren själv gav den inte tillräckligt med svar på de frågeställningar om barbari, ansvar och etik, som togs upp i boken. Han sökte vidare och närmade sig den fransk-litauiske judiske fenomenologiska filosofen Emmanuel Levinas (1906–1995). Levinas har bland annat skrivit om vad som händer inom oss när vi möter den andre ansikte mot ansikte och den etik som kan uppstå ur ett sådant möte.

Lévy inspirerades av Levinas tankar och tyckte sig se beröringspunkter med den judiska moraliska traditionen; tillsammans studerade de två stora judiska religionsfilosofer, Rashi (1040–1105) och Maimonides (1135–1204), samt delar av Talmud, den judiska bibeltolkningstraditionen.

Dessa studier resulterade 1979 i boken Guds testamente, där Lévy hävdar att det resonerande förhållningssättet i Talmud utgör ett skydd mot barbari: ”Toran och Talmud erbjuder en konkret etik, en hyllning av Lagen, och ett bejakande av förnuftet och logiken.”

Guds testamente skall inte läsas som författarens religiösa uppvaknande, eller som flummig andlighet. Snarare vill Lévy – som den sekularist han har varit hela sitt liv – revidera judendomen (och kristendomen) genom att avmystifiera Bibeln, undersöka den filosofiskt – och på så sätt motarbeta de totalitära tendenser som finns i varje religiös tradition.

Fyra decennier senare summerar han sina erfarenheter och studier i den aktuella boken The Genius of Judaism (Le génie du judaïsme), där han förhåller sig till judendomen inte som religion utan som ett filosofiskt system, som omfattar etik och politik, makt, historia och tid, minne och natur – och som sammantaget blir till en livsguide, ett sätt att leva.

En del av hans kritiker har påpekat att han inte främst påverkats av judiska idéer; han är i grunden universalist. Lévy citerar gärna judiska filosofer och tänkare som har inspirerat honom, men hans djupaste influenser är liberala och demokratiska. Förintelsen är en av hans centrala referenspunkter, men det är även Gulag.

Bernard-Henri Lévy föddes i Algeriet 1948 och flyttade som barn till Frankrike tillsammans med sin familj. Hans far ansåg sig vara jude i den betydelse som Jean-Paul Sartre har formulerat: jude är den som betraktas som jude av sin omgivning. Familjens identitet var helt sekulariserad, och inga judiska högtider iakttogs i hemmet.

Fram till 26 års ålder hade Lévy aldrig satt sin fot i en synagoga. Först som artonåring upptäckte han sin judiskhet men den hade ingen religiös innebörd; dess uttryck var enbart känslan av samhörighet med staten Israel. Året var 1967 och sexdagarskriget hade just brutit ut. Fortfarande ser Lévy existensen av en judisk stat som central för sin judiska identitet. Liksom frågan om antisemitismens rötter och orsaker. Hans fiende inom både höger och vänster, hävdar han, förenas i sin Israelkritik, som ibland är på gränsen till besatthet.

Lévy beskriver det judiska folket som en civilisation vars existens och uthållighet är ett mysterium. Han ser det som en gemenskap av vandrande individer som pressas till det yttersta av ödet, men som aldrig ger upp sin strävan att vara människa. ”Jag känner igen mig i en sådan gemenskap. Kärleksfullt och stolt väljer jag att bära detta arv”, skriver BHL.

Mest lästa just nu

1) Vänstern drar gränsen av Johannes Nilsson

2) När folket försvann av Mauricio Rojas

3) Talanglöst av Nina Sanandaji

4) Stasi bidrog till DDR:s konkurs av Charlotta Seiler Brylla

5) Vinnaren som blev förlorare av Jan Knutsson

NR 9 2017

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...