VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Samhälle

En förtroendefråga

Av Olle Lidbom

Sveriges Radio och Sveriges Television åtnjuter fortfarande stort förtroende. Men det finns en grupp som misstror public service.

Varje år komponerar de tre public service-bolagen ihop var sin egen granskning av hur de uppfyllt sitt uppdrag från kulturdepartementet. Det mäts, vägs och utvärderas i redovisningarna. Allt från jämställdhet, musikmix, sändningsort och minoritetsspråk sätts det siffror på och tack vare bolagens enastående skicklighet överträffas alltid målen med en aptitlig marginal. Ett exempel är att Sveriges Radio åläggs att producera minst 55 procent av sina rikssändningar utanför Stockholm och förra året landade andelen på… 55,2 procent!

Och som ofta när gamla stötar ges tillfälle att hålla tal över sin egen förträfflighet brukar det bli långrandigt (redovisningarna är totalt över 300 sidor) och navelskådande. Det som är intressantast brukar vara det som sägs mellan raderna – eller inte alls.

En fråga som diskuteras är förtroendet för medier. Förtroendet för Sveriges Television och Sveriges Radio är mycket högt i Sverige, och har inte förändrats nämnvärt sedan 1980-talet. Bäst på förtroende för institutioner som public service är SOM-undersökningen, som gjorts i över 30 år i Sverige och som citeras både i SVT och Sveriges Radios redovisningar. Generellt är förtroendet för svenska institutioner – från sjukvården till kommunen – högt i Sverige. Den stora förtroendeknäcken kom i början av 1990-talet då finanskrisen fick många svenskar att tvivla på både bankerna och de politiska institutionerna. Sedan dess har det varit stabilt, ”institutionsförtroende har konjunkturer” för att citera SOM-institutets årliga antologi, Larmar och gör sig till.

Även för medierna har det rört sig om konjunkturer. Under valåret 2014 ökade förtroendet för Sveriges Radio och Sveriges Television för att därefter gå ned till tidigare nivåer. Ungefär 77 procent uppger att de har stort eller mycket stort förtroende för SVT och 74 procent för Sverige Radio. Den som gräver vidare i siffrorna gör det bäst i en artikel i nämnda antologi av Ulrika Andersson och Lennart Weibull. Det är nämligen inte alla som har stort förtroende för public service-bolagen. Skiljelinjerna går inte mellan stad och land, eller högutbildad och lågutbildad. Det är istället partitillhörighet och sakfrågorna som delar det svenska medieförtroendet. 84 procent av dem som röstar på moderaterna litar på Sveriges Television och 83 procent av de socialdemokratiska väljarna. Men bland Sverigedemokrater är samma siffra 55 procent. Det är en remarkabel skillnad. De frågor som särskilt sabbar förtroendet för svenska medier är två, brottsligheten och invandringen. Här har till exempel högutbildade större förtroende för den svenska medierapporteringen, medan lågutbildade och sverigedemokrater är mycket negativa till mediernas bevakning. 32 procent av landets SD-sympatisörer saknar helt förtroende för radio och tv under 2016. Etter värre var det för dagspressen som nästan hälften av samma grupp sade sig sakna förtroende för.

Undersökningarna från SOM svarar inte på vad som är fel i bevakningen, men lyssnar man på andra diskussioner, till exempel i kommentarsfält och Facebookgrupper, tycks många efterlysa en mediebild som skyller all brottslighet på invandringen. Både invandring och brottslighet är förstås vanliga ämnen i nyhetssändningar, men kanske inte med den vinkel som önskas hos den grupp som visar lägst förtroende för medierna.

Public service-bolagen gräver inte vidare i de här stora, underliggande skillnaderna. Det talas om en migrationsreporter på Sveriges Radio, som arbetar med ett program som tar den enskilde människans perspektiv. SVT tar satirprogrammet Grotesco som exempel på hur de knutit an till samhällsdebatten kring flykt, migration och invandring. Brottslighet förekommer förstås främst i nyhetssändningar, men det är knappast på pluskontot att folkkäre kriminologen Leif G W Persson gått förlorad till konkurrenten TV 4.

Redovisningarna ger inget svar på hur public service-bolagen ska återvinna förtroendet från denna grupp. Kanske är det en grupp vars förtroende public service-bolagen inte tror sig kunna vinna. Att det kanske helt enkelt är omöjligt: den som läser på om allmänt institutionsförtroende ser att SD är ett parti som framförallt lockar dem som misstror institutioner – inte ens Naturvårdsverket litar den sverigedemokratiska väljaren på! Här finns ett dilemma, eftersom institutionskritiska verkar reta upp sig på samtliga institutioner, och allra mest på dem som inte bekräftar den egna världsbilden. Risken är förstås att public service tappar relevans i en stor grupp. Här finns ett saftigt köttben att bita i för public service-bolagen, vid sidan om SR-satsningen på den samiska chattboten Ođđabot och Jan Helins ommöblering av SVT Morgon.

Och vem vet? Om de sätter upp en procentsats för hur många i den här förtroendekrisande gruppen ska återvinnas så kanske det till och med överträffas – med 0,2 procentenheter.

Mest lästa just nu

1) Nordens sak är vår av Karlis Neretnieks

2) Håll världen på avstånd av Brendan O’Neill

3) En tid utan sammanhang av Louise Bringselius

4) De som kunde allt av Peter Burke

5) Alla för, ingen emot av Krister Thelin

NR 3 2018

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...