VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Krönika

Pojkdrömmar och kallhamrad logistik

Av Thomas Engström

”Men vad är det fråga om?” muttrar vår taxichaufför när vi för tredje gången blir omdirigerade av ett par säkerhetsvakter. I detta bättre villakvarter i Bonns utkanter har skymningen just funnit sig till rätta.

Ljuset har den sjukliga ton av gult och grått som bara mänsklig civilisation kan frambringa: färgen på vår arts industriförgiftade själ. Trots att inte en droppe regn har fallit på hela dagen är gatan och trottoarerna dyblöta, som om Gud hyste en särskild aversion mot just detta grannskap.

”Det undrar jag också”, börjar jag, för någonting måste jag ju svara föraren – men så slår det mig.

Alltihop är mitt fel.

”Jag tror vi hoppar av här och går resten”, säger jag.

Så gör vi. Under de sista hundra meterna står barnfamiljer i klungor. De har gått man ur huse för att beskåda samma spektakel som jag: stormningen av syriska ambassaden i Berlin 2011.

Nu är det 2018 och vi är som sagt i Bonn. Ibland tar det lång tid innan verkligheten hinner ikapp dikten. Sju år har det gått sedan jag skrev Väster om friheten, min första roman om CIA-frilansen Ludwig Licht. Föga anade jag då att folk – vuxna människor i mötesrum runt om i Europa, kvinnor och män med budgetansvar och leasade BMW:ar och ungar på schweiziska internatskolor – skulle ta mina pojkrumsfantasier på allvar och göra tv av alltihop.

På inspelningsplatsen är det mängder av folk: teknisk personal, regissören med sina närmaste medarbetare, statister. Och så en rejäl klunga med beväpnad kravallpolis i full mundering. Statister även de?

”Nej”, berättar producenten. ”Det är alltid bättre att hyra in riktiga snutar. De har rätt utrustning och rör sig rätt. Ska man träna upp statister tar det veckor.”

Byggnaden som ska föreställa syriska ambassaden är en brutalistisk kloss, inte alls som den patriciervilla jag skildrat i boken. Men när vi går in – inte den enklaste av manövrar på grund av alla elkablar på marken – är det som att återbesöka en sju år gammal dröm. I receptionen sitter en stor väggmålning där Assad vinkar åt de syriska barn han påstår sig beskydda; i en monter står en uppsättning konsthantverkföremål som jag gissar att man har i mängder av kopior, med tanke på det öde som snart ska drabba dem. Till och med pelarna är, precis som jag fabulerat ihop, randiga i den syriska trikolorens färger.

På baksidan är det om möjligt ännu mer folk. Här står filmteamets många långtradare, varav några fungerar som restauranger, andra som sminkloger, ytterligare några som materialtransporter. Ur en av dem kliver nu Wotan Wilke Möhring, mannen som spelar Ludwig Licht och som jag fram till nu enbart haft mejlkontakt med.

”All jävla väntan hela tiden”, svarar han på min fråga om vad som är svårast med att spela in ett fullpackat actionsegment.

Men han verkar ganska lycklig. Han har spelat helyllefigurer i tyska produktioner och skurk i Hollywood. Här får han gestalta en tvättäkta antihjälte, en sargad ensling som tillbringat hela sitt liv i gråzonernas febertöcken.

I en sal sitter ett femtiotal statister och fyller i formulär. Jag frågar en av dem, en ung syrisk man, vad det rör sig om.

”Tillfälligt arbetstillstånd”, upplyser han mig. Hans tyska ordförråd rymmer fler begrepp av det slaget, gissar jag av hans brytning, än sådana vanliga ord som barn lär sig bara av att finnas till.

Åter på framsidan ser jag några funktionärer gå runt och ösa vatten på asfalten. När jag frågar producenten om detta skrockar han åt min okunnighet.

”Det kan alltid bli regn senare i natt. Gud vet i vilken ordning allt ska filmas, och detaljerna måste ju stämma sen när vi klipper ihop det. Lika bra att vara på den säkra sidan.”

Och med ens förstår jag varför amerikanerna valde Eisenhower, logistikgeniet som ledde befrielsen av Västeuropa, till president. Två gånger om.

Mest lästa just nu

1) Våld är enda lösningen av Eli Göndör

2) När folket försvann av Mauricio Rojas

3) Vi bygger fult och fel av Simon Westberg

4) Den svenske Tolstoj av Maria Engqvist

5) Jag är inte intresserad av att "skapa debatt" av Bengt Ohlsson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Att kapa staten av Bengt G Nilsson

2) Farliga förbindelser av Jojje Olsson

3) Se dig om i vrede av Anna Victoria Hallberg

4) Vinnaren som blev förlorare av Jan Knutsson

5) Det blåser på toppen av Karin Henriksson

NR 4 2018

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...