VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Samhälle

Som mitt i gatan står

Av Torsten Elofsson

Polisens stora omorganisering har blivit ett misslyckande. Nu måste vi få kommunala poliser.

Sedan polisens stora organisationsförändring den 1 januari 2015 har verksamheten kantats av problem.

Missnöjet är påtagligt över såväl lönesättning som chefstillsättningar kombinerat med allmän oklarhet om verksamhetens mål och inriktning. I en undersökning av Polisförbundet uppgav 81 procent av de svarande att arbetssituationen förändrats negativt i och med omorganisationen. Tre procent var ganska positiva. Ingen uppgav sig vara mycket positiv. Åtta av tio poliser sägs se sig om efter annat jobb. Trots tal om decentralisering och kommunala satsningar har den lokala polisnärvaron stora brister. Ovanpå detta kommer ett tilltagande våld mot poliser. Även rekryteringen till polisutbildningen har påverkats. I dagsläget står 500 utbildningsplatser tomma

Ytterligare en förklaring till dagens situation är snabba förändringar i form av ett höjt säkerhetshot, en markant ökning av grova våldsbrott, beslut om inre gränskontroll och ökad inre utlänningskontroll som påverkar polisens verksamhet och förmåga. Mycket talar för att vi får leva med detta under överskådlig tid.

Vi ser också att antalet socioekonomiskt utsatta områden har ökat kraftigt. Vittnesmålen är många om otrygghet och social oro. Etableringen av parallellsamhällen med egen rättskipning och territoriell kontroll är idag en ytterst påtaglig verklighet, liksom förekomsten av organiserad brottslighet och en tilltagande radikalisering.

Dessutom har polisens arbetsuppgifter blivit alltmer omfattande och komplexa. Sverige har idag en organiserad brottslighet som var helt okänd för tiotalet år sedan. Teknikutvecklingen har medfört en accelererande ökning av IT-relaterade brott med allt vad det innebär. Världen omkring oss tränger sig på med ett stort mått av gränsöverskridande brottslighet som är omfattande och därför resursslukande. Beviskraven höjs samtidigt som folks vilja att medverka i utredningarna minskar.

Antalet uppklarade och redovisade brott har uppvisat en nedåtgående trend under lång tid. Anmälda brott och förundersökningar skrivs av, även då bevisläget är gott, och inget talar för en förbättring. Enbart polisområde Malmö hade för en tid sedan över 8 000 ärenden i balans, detta trots att drygt 50 procent av anmälningarna direktavskrivs utan någon som helst utredning. Således kan fler än 8 000 anmälningar leda till åtal och fällande dom om de utreds och nästan lika många brottsoffer väntar på upprättelse.

Det låter måhända bra att polismyndigheten tillsatt ett antal polistjänster som ska vara kontaktyta mellan kommun och polis, men sanningen är att dessa kommunpoliser saknar egna resurser och att de därför är beroende av högre chefers goda vilja och prioriteringar. De medborgarlöften som tecknas är till intet förpliktigande då ansvar inte kan utkrävas om de inte uppfylls. I dagsläget blir avståndet mellan medborgarna och polisen allt större med en centralisering av funktioner som ledningscentral och polisens kontaktcenter PKC. Exempelvis har regionledningscentralen i Umeå ansvar för halva Sveriges yta på cirka 220 000 kvadratkilometer. Regionledningscentralen i Syd ansvarar för Skåne, Blekinge, Kronoberg och Kalmar län. De flesta förstår att den lokala kopplingen blir svag.

Idag kompenserar kommunerna polisbristen med inhyrning av väktare och ordningsvakter. 2016 kostade det kommunerna drygt en miljard kronor. Adderas landstingen hamnar notan på 1,6 miljarder och den lär växa.

Men polisiära arbetsuppgifter är en del i rättskedjan och ska utföras av utbildad polis. Ordningsvakter och väktare har sin givna roll, men kan inte och ska inte ersätta poliser. Istället bör polisiära verksamhetsformer skapas som tillgodoser såväl nationella som lokala intressen.

Istället för att laborera med trygghets- och ordningsvakter bör kommunerna ges möjlighet att anställa egna kommunala poliser med en verksamhetsanpassad polisär yrkesutbildning och med polisiära befogenheter. En av förutsättningarna för en effektiv verksamhet är tillgång till den polisiära ”verktygslådan”. Det innebär att en kommunal ordningshållare exempelvis kan utfärda ordningsföreläggande, övervaka trafiken, gripa, hämta och medta folk till förhör, genomföra husrannsakningar och vissa tekniska undersökningar, använda våld, ta upp anmälningar, göra inre utlänningskontroller, biträda med handräckning och utreda brott. Dessutom krävs tillgång till vissa polisiära register.

Den kommunala polisen ska i första hand ha ett brottsförebyggande perspektiv genom stor synlighet och närvaro samt ha ett nära samarbete främst med skola och socialtjänst men även med andra kommunala verksamheter. Den ska utgöra ett komplement till den nuvarande polismyndigheten och fokusera på de vardagsbrott och ordningsstörningar som numera ofta bortprioriteras i verksamheten, men som har stor inverkan på människor i deras vardag.

En av fördelarna med en kommunal styrka är att kommunledningen får ett tydligare ansvar för det brottsförebyggande arbetet samtidigt som resurser frigörs inom den ordinarie polisverksamheten. I praktiken rör det sig om en renodling av polismyndighetens arbete med skärpt fokus på grov brottslighet, utredningsverksamhet, gränskontroll, viss ingripandeverksamhet och särskilda händelser.

En kommunal polis ger kontinuitet och långsiktighet i kommunerna och de skilda stadsdelarna med hög grad av synlighet och i nära samverkan med övriga kommunala organ. Detta skulle öka tilliten och med all sannolikhet ha en dämpande effekt på brottslighet och radikalisering. Dessutom får en närvarande polis god person- och lokalkännedom. Framförallt innebär ett kommunalt huvudmannaskap att resurserna säkras och inte sprids till andra delar av landet.

Utbildningen bör bättre anpassas för verksamhetens behov, förslagsvis genom att vara differentierad, flexibel och behovsstyrd. För en polis med kommunalt huvudmannaskap bör en särskild utbildning utformas.

Grundkrav för en kommunal polis är gymnasiekompetens. Övriga krav bör i stort motsvara dagens. Utbildningstiden för en kommunal polis bör vara ettårig och kombinerad med praktik. Utbildningen bör fortsatt ske i statlig regi, men inte kopplad till högskolor. Snarare bör det inrättas en polisskola med tydlig yrkesprofil. Generellt anser jag att polisutbildningen bör bli mer differentierad där större hänsyn tas till verksamhetens krav och behov.

Min bedömning är att det för en fullt utbyggd kommunal polis krävs cirka 8 500 poliser. Sammantaget med nuvarande polisorganisation närmar vi oss då en polistäthet motsvarande genomsnittet i Europa.

Motståndarna till en kommunal polis lyfter gärna fram argumentet att vi med detta skapar ett A- och ett B-lag. Det är lite som att säga att primärvård är sämre än sjukhusvård. En kommunal polis har den utbildning som krävs för uppdraget.

Vidare pekas på risken för revirstrider och samarbetssvårigheter. Den formen av problem finns redan i dagens organisation. Många länder har en kommunal och statlig polis som fungerar väl tillsammans. Det viktiga är att det finns en tydlig arbetsbeskrivning med en avgränsning för den kommunala polisens arbetsuppgifter och åtaganden.

Frågan om finansiering bör kunna lösas genom att staten tillskjuter medel. Regeringen och flera allianspartier har sagt sig vara beredda att anställa upp till 10 000 poliser. Då kan en del av dem utgöras av en kommunal styrka.

Det kan gå relativt snabbt för kommuner att bygga upp den polisverksamhet som krävs för att möta väntad brottslighet och ordningsstörningar. Med nuvarande utbildning och flykt från polisarbetet lär det ta mycket lång tid innan vi ser en markant ökning av antalet poliser.

Mest lästa just nu

1) Rycks inte med av Torbjörn Elensky

2) Sverige knarkar och dör av Petra Östergren

3) Som mitt i gatan står av Torsten Elofsson

4) Det lilla landets skydd av Martin Tunström

5) Religion och evolution av Johan Frostegård

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Att hålla tiden i handen av Kristina Adolfsson

2) Vilse i strukturerna av Daisy Christodoulou

3) Rycks inte med av Torbjörn Elensky

4) När Sapfo möter jazzen av Torsten Rönnerstrand

5) Elitens växande vånda av Carl Rudbeck

NR 4 2018

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...