VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Tema

Detta uppfostrarnit

Av Martina Björk

När kultur värderas utifrån värderingar blir den styrd. Det är ett hot mot dess kraft och dynamik. Den måste befrias från sina kidnappare.

En sommardag för fyra år sedan bestämde jag mig för att säga upp min morgontidning. Det som länge hade varit uppenbart blev till sist plågsamt påtagligt: tidningens kulturdel hade transformerats till ett forum för ideologisk aktivism.

Ledarsidan gick ut på att förklara begreppet rasifiering. Sex sidor, halva kulturdelens utrymme, upptogs av ett reportage om en feministisk festival. Ett tidningsuppslag handlade om ekopoesi. I en krönika refererades till en av våra mest framstående och folkkära konstnärer som konservativ mansgris och inskränkt nationalist. Av en annan text fick man veta att en av 70-talets hårdrockare numera var mer skräckinjagande i egenskap av högerkristen golfare än som sminkat monster.

Är detta kultur? Den ytlighet med vilken kulturen behandlades hade räckt för mig att reagera, men det som var mest frapperande var hur vissa värderingar och idéer hade kidnappat kulturen. Och omvänt: det som representerade dessa värderingar och idéer hade kommit att utgöra kulturen.

En mandatperiod har gått sedan jag avslutade min prenumeration, men det har knappast blivit bättre. Tendensen är tydlig. Kultursidor och kulturinstitutioner tycks ha gått in för att kulturen skall representera rödgröna hjärtefrågor för dagen och att konsumenten skall översköljas med dessa. Fokus är mer sällan på kulturen i sig.

Den konst, litteratur, musik, teater och dans som följer koden upphöjs. Den konstnär som, medvetet eller omedvetet, inte går med strömmen betraktas som suspekt och riskerar i värsta fall uthängning. Förlegade idéer göre sig icke besvär. Säkrast att reservera sig kring äldre verks innehåll eller upphovsmannens vandel.

I Valls kyrka på Gotland finns en målning som nyligen framtagits i samband med en restaurering. En rundmagad filur med lysande ögon, brett grin och blicken riktad mot ett bestämt mål släpar på två hälften så höga kvinnor, som han håller i vardera handen. Jag tänker mig honom som en förälder, som i sin iver att vilja väl tar sina båda barn i händerna för att visa dem kyrkan.

Men istället för att berätta om den rikedom av kultur och historia som finns uppsamlad i kyrkan (arkitektur, bildkonst, byggnadskonst, gudstjänstfirande, hantverk, högtider, kristendomskunskap, kyrkohistoria, lokalhistoria, material, musikhistoria, sedvänjor, stilepoker, textilhistoria etc) berättar han om patriarkala strukturer och om kyrkans förtryck. Han fäller nedsättande omdömen om alla gubbar som avbildat och avbildats i kyrkan, de som byggt, som skänkt pengar, som predikat. I sin uppgift som förälder att upplysa om alla människors värde och rättigheter fördömer han det orättvisa i att kvinnorna hade sin ingång och sina sittplatser på den norra sidan.

Allt det goda och vackra som gjort församlingsborna stolta över sin bykyrka, glädjen över det sköna och tidlösa, hamnar i skymundan.

En guidning som hans kan jag vara utan. När jag sommaren 2014 slutade läsa min dagstidnings kulturdel var det för att jag ville släppa taget om denne svansprydde och självgode filur, som troligen är den onde själv. Som kulturkonsument vill jag bli upplyft, inte uppfostrad.

Den viktigaste kulturfrågan inför valet handlar därför inte om satsningar på fler bibliotek, sänkt moms på biobesök eller större anslag till teatrar och musikgrupper. Den viktigaste kulturfrågan är en attitydfråga som gäller kulturens uppdrag. När kultur värderas utifrån värderingar blir den styrd och utgör ett hot mot kulturen som en ”dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund”, vilket Statens kulturråd faktiskt har formulerat som nationellt kulturpolitiskt mål.

Därför: befria kulturen från sina kidnappare med sin ensidiga värdegrund. Låt kulturens uppgift vara att bilda och berika och ge människan det som är mångfaldigt på riktigt – utan pekpinnar.

Martina Björk är fil dr i latin vid Lunds universitet.

Mest lästa just nu

1) Den svenske Tolstoj av Maria Engqvist

2) Våld är enda lösningen av Eli Göndör

3) Vi bygger fult och fel av Simon Westberg

4) När folket försvann av Mauricio Rojas

5) Västerlandets undergång av Ann-Sofie Dahl

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Västerlandets undergång av Ann-Sofie Dahl

2) Vi bygger fult och fel av Simon Westberg

3) Ett offer för nycker av Adam Cwejman

4) Falska motsatspar av Ulla Gudmundson

5) Den svenske Tolstoj av Maria Engqvist

NR 5 2018

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...