VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Tema

Vrid tillbaka klockan

Av Olle Lidbom

Låt medborgarna själva ta ansvar för att styra kulturens och mediernas innehåll. Kultur- och mediekonsumenterna borde därför betraktas som just konsumenter.

Den viktigaste kulturpolitiska frågan är inte en sakfråga utan politikens förhållningssätt till kulturens innehåll. Den som läst svensk kulturpolitisk debatt de senaste åren har sett en fråga återkommande dyka upp: anklagelser om att staten och byråkratin inte längre drar upp ramverk utan fingrar och tafsar på kulturens själva innehåll. Några exempel på frågor där regeringen och politiken tycks vara klåfingrig är debatten om museer, där skribenten Ola Wong med starka argument ansåg att regeringen ville förvandla museer till ”propagandacentraler”. Flera svenska förlag kritiserade under våren det statliga litteraturstödet för att vilja styra det litterära innehållet, bland annat genom att ”betona frågan om sexuella trakasserier när stöd delas ut”. Och är rollbesättningen av svensk teater analyserad ur ett genusperspektiv? Dramatikern Stina Oscarson lyfte fram hur identitetspolitiken hade sipprat ned till bidragsgivningen av svenska teateruppsättningar. En liknande kritik har riktats mot det nya mediestödet, som ska ersätta det gamla presstödet.

Den nya konfliktytan handlar idag om just detta: Hur och hur mycket ska politiken påverka kulturens innehåll. Detsamma gäller mediepolitiken. De flesta är eniga om att journalistik och mediepolitik är viktiga i ett demokratiskt samhälle och även här går den nya skiljelinjen mellan hur och hur mycket politiken ska påverka mediernas innehåll. Ska högerextrema tidningar få presstöd? Och vilket innehåll ska public service-bolagen ägna sig åt – och är de för vänstervridna, kapitalistkramande eller inte tillräckligt intersektionellt normkritiska?

Den svenska mediepolitiken har framförallt två styrmedel över den svenska journalistiken: sändningstillstånden till public service (8 miljarder kronor) och presstödet (540 miljoner kronor). Detta är alltså två områden med stort inflytande på journalistik och demokrati. Hur dessa hanteras har stor påverkan på det svenska medielandskapet.

Den moderna kulturpolitiken tar sitt avstamp i en bred kulturpolitisk överenskommelse från 1974, som satte upp ett ramverk för att ge medborgarna stort ansvar för kulturens innehåll. Det decentraliserade, lokala och amatörskapade gavs stor möjlighet att finansieras och synas; tänk punkgrupper, textilföreningar och teaterkollektiv – mediepolitiken var ett barn av sin tid. Men medborgarnas intresse för att själva skapa kulturens innehåll har förändrats sedan dess, ja till och med svalnat. I samma takt som medborgarnas intresse falnat har politikernas intresse ökat för att rätt kulturinnehåll produceras och finansieras.

Det vore dock intressant att prova att vrida tillbaka den kulturpolitiska klockan och åter låta medborgarna själva ta ansvar för att styra kulturens och mediernas innehåll. En modell för att göra det är att betrakta kultur- och mediekonsumenterna som just detta: konsumenter. Medborgarna skulle till exempel få mer inflytande över mediepolitiken än staten om det gick att göra ett avdrag för journalistik och medier (jom-avdrag!) på samma sätt som rot/rut-avdraget. Och sänkta arbetsgivaravgifter för lokaltidningarnas journalister skulle förflytta makt från en presstödsnämnd i Stockholm till lokala medieföretag som idag får bidrag av nämnden. Presstödet till lokaltidningarna är viktiga för att behålla journalistik i hela Sverige, men ingen bidragstidning har sedan presstödets introduktion på 1970-talet vänt sina förluster till vinst. Bidragen går till andratidningar på många orter i Sverige, medan var fjärde kommun inte längre bevakas av en lokal redaktion. Här finns möjlighet att skapa ett ramverk för att stärka den lokala journalistiken, inte låsa fast journalistiken i bidragsberoende.

Att mediepolitiken hanteras av just kulturdepartementet är en rest sedan 60-talet. Länge var public service ägt av de kommersiella medieföretagen tillsammans med folkrörelserna, men ägandet togs över av kulturdepartementet på 60-talet när den dyra tv-tekniken behövde statlig finansiering. Därefter har den förblivit hos kulturdepartementet. Detta trots att public service-bolagen idag i högsta grad konkurrerar med kommersiell press, radio och tv. Men mediepolitiken skulle kunna flyttas till näringsdepartementet. Att medier är viktiga för demokratin innebär inte att det är en kulturfråga, näringsdepartementet handskas redan med andra industrier som är viktiga för demokratin, inte minst infrastrukturfrågor som ligger nära mediefrågorna. Görs mediepolitiken till en näringslivsfråga kan makten över innehållet förflyttas från politikens dagshumör och politiska ambition till medieföretagen och publiken.

Frågan om politikens relation till kulturens innehåll påverkar redan idag journalister, dramatiker, museichefer och andra kulturutövare. Därför borde frågan upp på bordet, men politikerna är försiktiga och den kulturpolitiska debatten ägnar sig mest åt att möblera om ett redan dukat bord. Det är fegt och försiktigt. Kultur- och mediepolitik behöver inte handla om att se över bordsplaceringen från 1974 utan skulle behöva fortsätta att utveckla idéer som flyttar makten över innehållet från politiker och stat till medborgare och mediekonsumenter.

Kulturpolitiker borde svara tydligt på hur och hur mycket – eller lite – de vill påverka kulturens och mediernas innehåll.

Olle Lidbom är medieanalytiker och kommunikationschef på Norstedts Förlagsgrupp.

Mest lästa just nu

1) Våld är enda lösningen av Eli Göndör

2) När folket försvann av Mauricio Rojas

3) Vi bygger fult och fel av Simon Westberg

4) Den svenske Tolstoj av Maria Engqvist

5) Jag är inte intresserad av att "skapa debatt" av Bengt Ohlsson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Den svenske Tolstoj av Maria Engqvist

2) Låt föremålen tala av Anna Victoria Hallberg

3) Ge mig klingande tal! av Karin Stensdotter

4) Det behövs ett systemskifte av Lars Anders Johansson

5) Ett offer för nycker av Adam Cwejman

NR 5 2018

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...