Rikt belönad, ledamot och ständig sekreterare i Svenska Akademien. Under det begynnande 60-talet var han en av de radikala, vars nytolkning av de tio budorden är central för Lena Nyman i Vilgot Sjömans Nyfiken gul. Hans vantro, eller snarare provisoriska tro, hans öppenhet, frihetspatos och humanism var banbrytande, och han var central i sin samtid – ända till 1968 då han plötsligt blev dömd som alltför elitistisk och borgerlig, inte tillräckligt trosviss, ironiskt nog, fast det gällde Revolutionen och inte Gud då.

Efter strömkantringens år kom han aldrig riktigt igen, i allmänhetens ögon, och idag tillhör han knappast de mest lästa av våra svenska 1900-talsförfattare. Men han skrev vidare, trogen sina ämnen, intressen och ideal in i det sista.

Thure Stenström anser i sin nyligen utgivna