Verkligt deprimerande

Utöver att träffa patienter och utbilda läkarstudenter publicerade professorn minst en ny artikel varje vecka, fullspäckad med intressanta insikter och referenser till allsköns forskning. En dag frågade jag professor X hur han kunde skriva så fort, när bara förarbetet till en av hans artiklar skulle ta mig själv flera dagar. Hur hade han tid att kolla upp alla dessa källhänvisningar och referenser?

”Nja… det är inte riktigt så det går till”, medgav professorn. ”I vanliga fall skriver jag bara vad jag tycker. Sedan ger jag manuskriptet till någon yngre kollega, som letar upp lämpliga referenser i litteraturen.”

Denna metod slog mig till en början som högst tveksam. Att tycka först och rättfärdiga sedan – går inte detta emot alla vetenskapliga principer? Jag insåg dock snart att profes...

Den här innehållet är en del av Axess+.

Bli prenumerant för att få åtkomst nu!

Prenumerera
Erik W Larsson

Läkare och frilansskribent.

Läs vidare