VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Debatt och läsarbrev

Barnsligare än barnen

Av Thomas Gür

När Ellen Key utnämnde sin framtid, det kommande sekel som hon stod inför och det 1900-tal som skulle bli vår samtid, till ”Barnets århundrade” anade hon förmodligen föga att detta århundrade mot sina slutdecennier och in i de därpå följande, skulle gestalta sig som ”Barnslighetens århundrade”.

Brendan O’Neill skriver i Axess (6/18) på temat Samtid, om den ”generation av unga vuxna som tycks sakna råmaterialet till vuxenskap” och som därför måste daddas igenom universiteten och skyddas för obehagliga tankar och ord i undervisningen vilka kan skrämma och traumatisera dem.

O’Neill framhåller att detta pekar på en bredare socialiseringskris. ”På ett samhälle som har mist förmågan att leda nästa generation från barndom till vuxenskap och ge den vuxenlivets färdigheter och de kulturella resurser och material som tidigare generationer har byggt upp.”

Därmed ställs vi inför frågan när barndomen, och numera i dess eufemism, ungdomstiden, så som en förlängd barndomstid, upphör.

Då den brittiska Mines and Colliers Act, Gruvbrytnings- och gruvarbetarlagen, infördes 1842 och förbjöd användandet av kvinnlig arbetskraft i gruvorna, oavsett ålder, föreskrevs att gruvbrytning bara kunde utföras av män över tio år (senare höjd till män över tolv år). Steget från barn till vuxen togs sålunda redan innan man (just man) ens blev tonåring.

De första tecknen på att det fanns något som kunde beskrivas som ungdomskultur kom på 1920-talet, i följden av första världskrigets slakt på unga män, den politiska och sociala frigörelsen (som skulle bli väl kortvarig på sina ställen) och den kulturella diversifieringen och kommersialiseringen av ungdomskulturen i mode och musik.

Den avgörande förändringen inträffade förmodligen under 1960-talet, när ungdomskulturen också spred sig till de vuxna i befolkningen. Ett mått på förändringen var att före dess var mönstret det att pojkar, så fort det blev möjligt, började klä sig som vuxna män. Sedan ett halvt århundrade tillbaka försöker vuxna män istället att se ut så ungdomliga som möjligt i sina klädval. Vuxna och även äldre kvinnor å sin sida, även åtskilliga kvinnliga svenska politiker, klär och iscensätter sig i det offentliga som tonårsflickor.

Ungdomskulturen har övergått till en ungdomskult. Samtidigt som neurovetenskapen lär oss att hjärnan först är färdigutvecklad mot mitten av 20-årsåldern, talar sig vissa politiker varma för att sänka rösträttsåldern till 16.

Eftersom den ena radikala positionen framdriver den än mer radikala, har också ungdomskulten på sina håll blivit till en barnkult. Minst ett politiskt parti har kampanjat i årets val på temat om barn som är bedrövade inför framtiden (eller är politiska kommissarier om att ställa den till rätta). Vuxna män som söker fristad hävdar att de är barn och får politiskt gehör för en uppenbar osanning. Ministrar rappar och skickar handhjärtan, och sju vuxna kvinnliga statsråd skickar wefies som ”bästa smartaste tjejgänget” under samma timmar den kväll som Aktuellt meddelar att varken finansministern eller biståndsministern (bägge med på wefien) kan medverka för att diskutera den kvällens huvudnyhet att den pågående flyktingkrisen kommer att finansieras via Sveriges utvecklingsbistånd, vilken därför kommer att minska drastiskt.

Kända föräldrar som i kulturrevolutionärt skrytsamma termer berättat att de har lärt sig så mycket av klimatfrågan av sitt tonårsbarn, tubbar eller åtminstone ställer sig bakom att barnet bryter mot skolplikten och ”strejkar för klimatet”. Och ingen verkar ens reagera på det instrumentella i att barnet utnyttjas i offentligheten av sina föräldrar, och att föräldrarna därmed framstår som allra barnsligast.

Decorum et gravitas. Och avsaknaden därav.

G K Chesterton talade om det ”förnedrande slaveriet att vara ett barn av sin tid”. Vår samtids slaveri att vara ett barn av sin tid är uppenbarligen att just vara ett barn av sin tid, under mycket lång tid.

När O’Neill sålunda hävdar att ”många studenter idag verkar sakna instinkt för vuxenskap” missar han en värre företeelse: Många vuxna idag verkar sakna instinkt för vuxenskap.

Mest lästa just nu

1) Slut på barnatron av Fredrik Haage

2) Kulturångest av Katarina Barrling

3) Barnsligare än barnen av Thomas Gür

4) Goda idéer bortom det rimligas gräns av PJ Anders Linder

5) Dosera med dynamik av Mattias Svensson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Goda idéer bortom det rimligas gräns av PJ Anders Linder

2) Slut på barnatron av Fredrik Haage

3) Kulturångest av Katarina Barrling

4) Farlig aktivism av Marcus Nilsen

5) Ta oss på allvar! av Jasenko Selimovic

NR 7 2018

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...