VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Recension

Skyddad verkstad

Av Tobias Hägerland

Helt nyligen uppmärksammade stiftelsen Academic Rights Watch på sin hemsida att en professor i neurofysiologi hade uppmanats att göra avbön för vissa av sina formuleringar under en föreläsning om ”arv och miljö” vid Lunds universitet.

En läkarstuderande hade bland annat ifrågasatt att professorns uttalanden om biologiska könsskillnader och orsaker till individers sexuella läggning var ”förenliga med likabehandlingsplanen och universitetets värdegrund” och påpekat att den sorts forskning som professorn hade tagit upp ”historiskt sett haft väldigt mörka motiv och använts för att legitimera förtryck”. Studenten var uppenbart missnöjd med att professorn faktiskt menade att det vore ovetenskapligt att bortse från det biologiska arvets betydelse för frågorna. Åtgärden blev att kontakta kursledningen för att kontrollera om den – och universitetet i stort – stod bakom föreläsarens ”väldigt kränkande och problematiska” utsagor. Det gjorde tydligen inte programnämndens ordförande, som anmodade professorn att be om ursäkt.

Händelsen i Lund framstår som en svag krusning på vattenytan jämfört med den storm som drog fram vid Evergreen State College i delstaten Washington våren 2017. Det mycket omskrivna fallet började med att en professor i evolutionsbiologi skriftligt protesterade mot en planerad ”day of absence” då vita studenter och lärare ombads hålla sig borta från högskolans område för att därigenom synliggöra och problematisera rasistiska och exkluderande strukturer. Det slutade med att professorn, efter att i praktiken ha tagits som gisslan av uppretade studenter som anklagade honom för att gå vit makt-rörelsens ärenden, lämnade sin anställning. Skolans president, som själv utsattes för smädelser och personangrepp av studenterna, uttryckte efteråt sin tacksamhet för den passion och det mod som dessa hade visat. I kölvattnet av händelserna mottog både skolan och enskilda studenter dödshot från högerextrema aktivister.

Det som inträffade vid Evergreen State College är det mest tillspetsade uttrycket för de strömningar vid amerikanska lärosäten som Greg Lukianoff och Jonathan Haidt genom sin bok vill kartlägga, analysera – och stävja. Lukianoff är jurist och specialist på frågor om yttrandefrihet i högre utbildning. Haidt är socialpsykolog, känd framförallt för den så kallade moralfundamentsteorin som han presenterade för en bredare allmänhet i boken The Righteous Mind från 2012, men också för att ha grundat organisationen Heterodox Academy till skydd för åsiktsmångfalden bland universitetslärare 2015. Samma år skrev de tillsammans artikeln ”The Coddling of the American Mind” i tidskriften The Atlantic, och nu har alltså boken med samma – något missvisande – namn kommit.

Tesen är egentligen inte, som titeln kunde förleda en att tro, att dagens ungdom är bortskämd, otacksam och krävande och borde lära sig veta hut. Författarna framhåller tvärtom att den generation som nu är på väg mot eller redan genomgår högre utbildning har en på många sätt kämpig tillvaro. Men de menar också att denna generation har beskyddats från fel saker och på fel sätt, vilket har resulterat i att den har internaliserat tre falska föreställningar, som alla är raka motsatsen till vad visa män och kvinnor i olika tider och olika kulturer har haft att säga om vägen till framgång och inre harmoni. Föreställningen om vår bräcklighet, ”allt som inte dödar försvagar”, ställs mot konfucianen Mencius utsaga om hur himlens makter förbereder människan för storverk just genom prövningar och umbäranden. Tilltron till emotionella slutledningar – ”lita alltid på dina känslor” – kontrasteras mot Epiktetos insikt om att det ofta är våra egna tankar kring ett fenomen som skapar rädsla, inte fenomenet i sig. Idén om vi-mot-dem, ”livet är en kamp mellan goda och onda människor”, jämförs med den tidigare brittiske överrabbinen Jonathan Sacks visdomsord om godheten och ondskan som två motstridiga krafter inom varje människa.

Lukianoff och Haidt tycker sig se att de falska föreställningarna, som vid universiteten har lett till allt ifrån rogivande kuddrum och upplevda mikroaggressioner till fysiska konfrontationer och häxjakter på oliktänkande, hindrar unga människor från att mogna och utvecklas. Deras budskap är att de unga skulle bli lyckligare, friskare, starkare och mer framgångsrika om de istället såg motgångar som en förutsättning för utveckling, arbetade på att frigöra sig från förvrängda tankar och valde att betrakta andra människor med en generösare och mer nyanserad blick.

Orsakerna till de falska föreställningarnas utbredning hittar författarna på flera nivåer i det amerikanska samhället. Allt fler barn i USA, särskilt de som inte tillhör de lägre samhällsskikten, växer upp under skyddade förhållanden där föräldrarna aldrig låter dem ta risker. Barnen ägnar sig mindre åt fri lek och lär sig därmed inte på naturlig väg att hantera vare sig fysiska faror eller sociala konflikter. I gengäld tillbringar de osunt mycket tid framför skärmar, ungdomarna i synnerhet på sociala medier, vilket är en trolig orsak till att ångest och depressioner har ökat kraftigt bland tonåringar på senare år.

När internetgenerationen börjar på college möter dessa ungdomar välmenande studievägledare och administratörer som sätter deras behov och känslor i främsta rummet och på så vis riskerar att befästa studenternas identitet som ömtåliga och utan förmåga att lösa sina egna konflikter. Allt detta äger rum i ett samhälle där den offentliga debatten är extremt polariserad efter ideologiska linjer – något som med tydlighet illustreras av att bokens författare själva bedyrar att de aldrig har röstat republikanskt – och där en strävan efter social rättvisa yttrar sig i form av aktivistisk organisering.

Det botemedel som Lukianoff och Haidt ordinerar är att bibringa barnen, universiteten och samhället i stort ”visdom” genom att göra upp med de falska föreställningarna om människans ömtålighet, känslornas tillförlitlighet och en ständigt pågående kamp mellan godheten och ondskan. Föräldrar bör låta sina barn ta små risker (av typen snickra med hammare och spik, fastän barnen kanske slår sig på tummen), lita på att de kan ta sig till och från skolan själva, samt begränsa deras skärmtid. Men de bör också lära barnen att delta i diskussioner och debatter där man inte alltid är överens, låta dem genomföra övningar i mindfulness och kognitiv beteendeterapi, motverka att skolan bidrar till politisk polarisering och så vidare. Lärosätena bör aktivt understödja yttrandefrihet och åsiktspluralism, verka för en mer diversifierad studentpopulation och stå emot varje krav på att föreläsningssalar och seminarierum ska förvandlas till skyddade zoner där ingen utmanas intellektuellt eller emotionellt.

Hur relevanta är dessa analyser och råd i ett svenskt sammanhang? Trots att flera av de fenomen som Lukianoff och Haidt tar upp har sina tydliga paralleller här, inte minst den ökande psykiska ohälsan bland unga kvinnor sedan sociala mediers genombrott, är det nog tveksamt om svenska föräldrar annat än i undantagsfall kommer att känna igen sig i beskrivningen av överbeskyddande säkerhetsvakter som inte låter telningarna cykla till kvartersbutiken och köpa lördagsgodis eftersom de skulle kunna bli kidnappade. Det är inte heller så säkert att de av Lukianoff praktiserade KBT-övningarna tillsammans med hustrun och tvååringen kommer att bli särdeles populära här.

Mer intressant är det som författarna har att säga om universiteten, även om situationen också på det området verkar vara en annan i USA än i Sverige. Fenomen som triggervarningar och ”trygga rum” har avhandlats också i den svenska debatten, men de konkreta exemplen har hittills varit få och veterligen inte institutionaliserade. Under mina år som humanistisk universitetslärare har jag kommit i kontakt med en enda student som ville slippa ta del av en viss typ av kursinnehåll – och den begäran avslog vi i kollegiet enhälligt, utan att drabbas av några studentupplopp eller andra protester. I allmänhet har jag inget intryck av att mina studenter skulle vara överdrivet bräckliga, känslostyrda eller fanatiskt identitetspolitiska.

Kanske beror det till viss del på att vi, med vårt proportionerliga valsystem och flera olika konfliktlinjer mellan de politiska partierna, befinner oss ganska långt från den starka samhällspolarisering som det amerikanska tvåpartisystemet inbjuder till? Kanske är ytterligare en förklaring att studentgrupperna i Sverige är åldersmässigt mindre homogena än de amerikanska? Enligt National Center for Educational Statistics är cirka 62 procent av studenterna i USA under 25 år. I Sverige är tvärtom studenterna över 25 år i knapp majoritet. Det är mer regel än undantag att studenterna på en universitetskurs här hör till olika generationer och har olika erfarenheter av till exempel arbetslivet, något som Lukianoff och Haidt också ser som eftersträvansvärt i amerikansk högre utbildning.

Det kan förstås också vara så att utvecklingen bara är litet fördröjd här borta i periferin och att aktuella fall som det i Lund visar att vi färdas i riktning mot den amerikanska situationen. Under alla omständigheter är det bäst att välja säkra kort och förebygga framväxten av en akademisk kultur präglad av självcensur och intolerans mot oliktänkande. Varje universitetslärare kan bidra genom att i ord och handling värdesätta åsiktsmångfald, ansluta sig till Heterodox Academy och låta sina nybörjarstudenter arbeta med det webbaserade verktyget OpenMind, som ger träning i att förstå värdet av att möta föreställningar och åsikter som skiljer sig från de egna. Än så länge är utsikterna goda för att våra lärosäten ska fortsätta att hysa det fria och kreativa tankeutbyte som utgör deras existensberättigande.

Mest lästa just nu

1) En elit blir till av Göran Wennborg

2) Skåne ligger före av Svend Dahl

3) För den goda sakens skull av Jörgen Huitfeldt

4) Barnsligare än barnen av Thomas Gür

5) Bananernas förbannelse av Henrik Nilsson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Danmark är kristet av Susanna Birgersson

2) En annan plats med andra lagar av Nathan Shachar

3) Utan etik och ansvar av Johan Frostegård

4) Professorn som försvann av Inger Enkvist

5) Den sociologiske essäisten av Bo Isenberg

NR 8 2018

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...