VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Fackböcker 2018

Välförtjänt pris till rocken

Av Erik Hedling

Sara Danius lilla essäbok Om Bob Dylan är framförallt ett försvarstal, avsett att legitimera att Svenska Akademien under hennes tid som ständig sekreterare gav Nobelpriset i litteratur till en sångare, verksam inom vad de flesta skulle karakterisera som en populärmusikalisk genre.

Den har också som föresats att förklara turerna kring hur Dylan, efter en tids tystnad, till slut accepterade priset, hur han avstod från att i egen hög person ta emot priset i Stockholm, och hur den obligatoriska Nobelföreläsning han presenterade på distans anklagades för att vara plagiat.

Den första av dessa frågeställningar är tveklöst den intressantaste, det vill säga kultursociologiska aspekter på Dylan som mottagare av världens mest prestigefyllda litterära pris. Danius förklarar helt enkelt detta med att Dylans sångtexter utgör poesi i världsklass och hon hänvisar också till antika diktartraditioner där det poetiska uttrycket alltid var förenat med ett musikaliskt framförande, som hos Homeros eller Sapfo. Det vill säga att Dylan är stor för att han skriver framstående litterära texter.

Trots att jag gillar boken – den är välskriven och informationstät – skulle jag här vilja problematisera lite. Jag menar att Nobelpriset i detta fall bejakade en annars i seriös kritik bortträngd genre, nämligen rockmusiken, och med rockmusik avser jag viss musik byggd på trummor, bas och distorsionsbaserad elgitarr (det kan naturligtvis också handla om jazz, country eller fusion). Det är som rockmusiker Dylan kommit till sin rätt och det var som sådan han valde att framföra sin musik efter 1964. Sedan dess har han anlitat några av världens mest uppburna gitarrvirtuoser, i stil med Mike Bloomfield, Robbie Robertson, Mick Taylor eller Mark Knopfler, även om dessa nästan aldrig nämns i diskussioner om Dylan – förmodligen för att man i likhet med Danius saknar kunskap om dem. Det är ordens primat, och för mig blir det inte så lite missvisande.

Det är först när orden ”Knock, knock, knocking on heaven’s door” möter de magiska gitarrackorden G, D, A-moll 7 som textraden får den där karakteristiska Dylanska klangen i föreningen av musik och lyrik. Likaså kan man framhålla den förföriska skönheten i Jimi Hendrix version av Dylans ”All Along the Watchtower”, där helt enkelt fenomenalt gitarrspel ger djup och mening till orden.

Dylans Nobelpris var alltså ett pris till rockmusiken därför att den i hans fall var sammankopplad med stor litteratur. Det var inte en dag för tidigt.

Mest lästa just nu

1) Friheten står på spel av Erik Helmerson

2) Den största tomheten av Joel Halldorf

3) Lär av historien av Håkan Lindgren

4) Den blinda fläcken av Henrik Nilsson

5) Bildsättarnas epok av Adam Cwejman

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Den muntre Thomas Mann av Martin Lagerholm

2) Moberg tålde inte beröm av Dan Korn

3) Svenskars ledande roll i Kina av Axel Odelberg

4) Arkeologin behöver en Peter Englund av Henrik Höjer

5) Från moralpanik till högkultur av Carl Rudbeck

NR 9 2018

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...