Lysande om Japans store poet

Min brist på kunskaper i japanska gör att jag inte riktigt kan veta ifall diplomaten och japanologen Lars Vargö är en lysande översättare eller en fin poet. Jag misstänker starkt att han är både och.

Det skriver jag efter en tids umgänge med Bashô – Blommornas, fåglarnas och månens poet, en rik och vacker volym där Vargö gör 976 dikter av den japanske 1600-talspoeten Matsuo Bashô (1644–1694) tillgängliga för en svensk publik. Det rör sig om hela Bashôs produktion av så kallade hokku, en strof med endast 17 stavelser, som ursprungligen fungerade som startskott till längre diktkedjor med flera författare, men som så småningom kom att skrivas även som självständiga poem. På 1800-talet började de kallas haiku och har blivit en diktform som uppskattas och används världen över. Bland svenska haikuförfattare är säkert Tomas Tranströmer den mest bekante.

Vargö går grundligt och transparent tillväga. Utöver en inledning består boken av 976 numrerade passager. Var och en inleds med en dikt skriven med japanska tecken. Därefter kommer i tur och ordning en transkribering till latinska bokstäver, en bokstavlig översättning, uppgift om årstid, en kommentar med besked om platser, personer eller seder och slutligen Vargös tolkning där det bokstavliga innehållet förvandlas till poesi.

En höstdikt översätts bokstavligen: ”Fjäril inte heller / blir hösten går / en larv.” I kommentaren berättar Vargö att poemet skrevs av Bashô när han nått sitt slutmål efter en lång vandring. Tolkningen lyder:

Hösten går vidare
och larven har ännu inte
blivit någon fjäril.

Det handlar om en insekt. Det handlar om Bashô själv. Och inte bara om honom.

Årstiden ska som sagt alltid markeras. Ibland görs det uttalat, ibland genom att haikun berör en växt eller ett djur som förknippas med en viss del av året. Den skygga fågeln vattenrall, till exempel, signalerar sommar. Efter att Bashô hade gått värdshus förbi hos poeten och tullaren Kaun sände han ett brev med några somriga rader:

Jag skulle ha bett
vattenrallen att knacka
på tullarens port.

Vargös kommentarer är fyllda med detaljerad kunskap om botaniska och zoologiska förhållanden i Japan. Denna gång får vi veta att vattenrallen kan ge ”ifrån sig ett ljud som låter som om någon knackar på en dörr”.

Populärt

Hederskulturens medlöpare

Första skottet gick in i pannan, det andra i käken. Hon slapp höra hur fadern upprepade ordet ”hora” när han sköt. Obduktionen visade att den första kulan avslutade Fadime Sahindals 26-åriga liv.

Tonfallet är ofta elegiskt. Ljudet från en fågel i Kyôto får Bashô att minnas staden som den var förr:

Även i Kyôto
saknar jag Kyôto
smågöken.

Haikun är sorgsen. Vargös bok är däremot en fröjd. En enastående kulturgärning.

PJ Anders Linder

VD och chefredaktör i Axess. 

Mer från PJ Anders Linder

Läs vidare