VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Krönika

Dags att debutera?

Av Susanna Birgersson

Jag skulle vilja skriva en bok. Världen behöver inte en enda romanförfattare till. Vad den behöver är fler onkologer, fler kärnkraftsingenjörer, fler agronomer, fler minröjare, fler – så oerhört många fler – dataingenjörer och programmerare, nätverkstekniker och systemtestare, webbproducenter och dataspelsutvecklare (nåja), IT-konsulter och mjukvarudesigner.

Romanförfattare har vi redan tillräckligt av, levande, liksom de nyligen och de sedan länge döda. Ändå sitter jag här, en frilansskribent mitt i livet och funderar på om jag inte borde ta och försöka skriva en bok, ändå.

Inget beslut är ännu fattat, och jag misstänker att det här är den bästa delen av romanskrivandet, när idéerna far runt, hakar i och hakar av varandra, brottstycken av dialoger uppenbarar sig och inga avgränsningar ännu har behövt göras.

Jag köper tidskrifter som handlar om språk och om att skriva, börjar förstå att skrivandet är något av en folkrörelse. Det är visst inte bara jag som går runt och bär på oskrivna böcker.

Men hur gör dom, författarna? Hur berättar man och hur berättar man utan att det märks? Jag tänker på Spådomen. En flickas memoarer av Agneta Pleijel. I efterhand slogs jag av att man ingenstans kunde se resterna av författarens litterära vedermödor. Inte en enda tillkämpad liknelse eller metafor, inga syntaktiska volter, inga trotsigt korta meningar – bara en mjukt framskriven barndom. Ett stilideal. Ett annat är nydebuterade Agnes Lidbeck. Fast hon inte alls döljer hantverket. Hennes språk innehåller på något sätt i sig självt redovisningen av hur hon använder det. Transparent, men ack så elegant, det också.

Hur ska den börja? Första meningen är ju en alldeles egen gren inom litteraturen. På måfå drar jag ut böcker ur hyllorna på biblioteket. ”Don’t you like me sir?” börjar en. ”Det var den bästa av tider och det var den värsta...” (Jo, den råkade faktiskt stå där.) Stannar framför raden med Dostojevskijböcker. Brott och straff, den har jag ju läst för ett halvt liv sedan, hur börjar den nu igen? ”I skymningen en mycket het dag i början av juli lämnade en ung man sin kammare, som han hyrde vid S-gränd, steg ut på gatan och började långsamt och nästan obeslutsamt gå bort mot K-bron.” Vadå, varför ”nästan obeslutsamt”? Vilken meningslös precisering. Då föredrar jag inledningen på En underjordisk dagbok: ”Jag är en sjuk människa... arg och elak.”

Min största farhåga är att idéerna och sensmoralerna ska sticka fram ur berättelsen som fjädrarna i en trasig soffa. Så oskönt. Skönlitteraturen kan säga mer om tillvaron än någonsin en avhandling, i alla fall något djupare, men om gestaltningen inte är solid har författaren misslyckats – och borde kanske ha blivit filosof eller präst eller terapeut eller ledarskribent istället. Man kan, om man är av Marilynne Robinsons kaliber, låta litteraturen bölja fram i ett landskap av moralfilosofiska resonemang. Men till och med hos Robinson, denna gudabenådade författare, blir det stundom lite för mycket av den nakna metafysiken.

Jag köper John Ajvide Lindqvists Misslyckas igen, misslyckas bättre och får en fascinerande inblick i en skräckförfattares tankar och skrivande. Lindqvist beskriver en process som är både ett flöde och ett hantverk. Redan i första kapitlet hittar jag följande formulering: ”Ett viktigt och svårdefinierbart moment i tillkomsten av en roman är hur den ska kännas.” Det är en underbar mening. Och jag tänker genast på motljuset och ökensanden i Albert Camus Främlingen, instängdheten i Amos Oz Min Michael, snön och blodet i Lindqvists egen debut. Ja, hur ska boken kännas? ”Plötsligt dyker det upp en bild, en sång som hjälper till att definiera berättelsens feeling”, skriver Lindqvist.

Så nu vet jag. När jag kommit underfund med känslan – då ska jag börja skriva!

Mest lästa just nu

1) Friheten står på spel av Erik Helmerson

2) Den största tomheten av Joel Halldorf

3) Lär av historien av Håkan Lindgren

4) Bildsättarnas epok av Adam Cwejman

5) Den blinda fläcken av Henrik Nilsson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Men vad är en bra värld? av Fanny Forsberg Lundell

2) Hur du skapar värde av Katrine Marçal

3) Monsieur le Président av Annika Borg

4) Låt oss vila av Karin Stensdotter

5) Brickan i stormaktsspelet av Birgit Schlyter

NR 3 2019

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...