VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Samhälle

Ingen vill vara bödel

Av Arne Lapidus

De allra flesta judar i Litauen mördades av sina landsmän under Förintelsen. Något som tystats ned och relativiserats. En bok om samarbetet med tyskarna har väckt stor uppståndelse i Litauen.

I Litauen mördades på kort tid runt 95 procent av landets mer än 200 000 judar under Förintelsen. En av de högsta procentsiffrorna i de länder som ockuperades av Nazi-Tyskland under andra världskriget.

De allra flesta mördades av sina litauiska landsmän. Mer än 20 000 litauer samarbetade med tyskarna – men idag försöker landets regering och myndigheter förneka och förminska den egna befolkningens roll i slakten.

Den världskände ”nazistjägaren” Efraim Zuroff och den bästsäljande litauiska författaren R¯uta Vanagait˙e – han ättling till judiska offer, hon ättling till kollaboratörer – reste runt i bil till de massakerplatser som finns utanför nästan varje stad och by i Litauen. Till ett 40-tal av de orter som har koppling till deras respektive familjer. Till skogar och fält där judarna sköts ihjäl av sina grannar.

De samlade in vittnesmål, de dokumenterade, de grälade och de grät tillsammans. Resultatet av denna känsloladdade och makabra road trip blev en bok, avsedd att väcka den litauiska opinionen. Nu kommer Vårt folk. En resa genom den litauiska Förintelsen ut också på svenska på förlaget Karneval.

De startade turen som ”fiender” med häftiga meningsutbyten i vilka hon försvarade sin familj och sin nation mot hans anklagelser. Dessa gräl och konversationer spelades in och finns återgivna i boken. Under resans gång fördjupades deras relation, utvecklades till kärlek och de blev ett par.

Bokens litauiska originaltitel är ”Vårt folk – resa med en fiende”. Och Efraim Zuroff är verkligen sedan decennier Litauens kanske mest hatade person, närmast nationens fiende. Detta för att han i decennier krävt att landet ska göra upp med sitt mörka förflutna.

Han har jagat landets styrande med historiska dokument, med internationella petitioner och glödande opinionsartiklar. Han har krävt att krigsförbrytare ska ställas inför rätta och kämpat mot amnestilagar. I Litauen finns till och med ordet ”zuroffister” som beteckning på personer som gräver i det förgångna – och det är inte menat som en komplimang.

– Litauens regering skapar ett falskt narrativ för att dölja och förminska litauers roll i Förintelsen. Minst 20 000 personer från alla samhällsskikt deltog i morden. Litauer skickades också till grannländer som Belarus för att mörda judar, medan judar från Central- och Västeuropa fördes till Litauen för att mördas av lokala, säger Efraim Zuroff, historiker och chef för Simon Wiesenthal-centrets avdelning i Jerusalem.

Han vänder sig särskilt mot doktrinen om dubbla folkmord, alltså uppfattningen att det kommunistiska Sovjets och det nazistiska Tysklands förbrytelser var likvärdiga. Det är en idé som vunnit insteg i Litauen och andra länder som under cirka 45 år ingick i Sovjetväldet och kunde göra sig fria först runt 1990.

– De relativiserar Förintelsen genom att likställa kommunismens och nazismens brott. Och de överdriver judiska kommunisters roll för att förminska sina egna brott. Trots alla Sovjets förbrytelser, hur kan man jämställa dem som byggde Auschwitz och dem som befriade dödslägret, säger han på sitt kontor i centrala Jerusalem.

Flera av de största nationella hjältarna i Litauen, Ukraina och andra av Rysslands randstater i Öst- och Centraleuropa deltog också entusiastiskt i historiens värsta folkmord. En lång rad av deras frihetshjältar i kampen mot Sovjetväldet mördade judar under Förintelsen, antingen i samarbete med Nazi-Tyskland eller ”på eget initiativ”. Liksom 10 000-tals av deras landsmän som mördade och plundrade sina judiska grannar.

Det skapar ett dilemma för dessa länder. Dels ser det illa ut internationellt när man hyllar dessa personer med statyer och uppkallar gator och torg efter dem. Dels blir det svårt att få yngre generationer att se upp till hjältarna med tillbörlig vördnad och respekt. De här länderna, som under senare år fått alltmer nationalistiska regeringar, lyfter därför fram frihetskampen mot Sovjet och framställer sig själva enbart som offer, medan de tonar ned de egna brotten mot judarna. Detta sker i historieböcker, på museer och officiella monument, i medier. Under rubriken ”Alla vill vara offer, ingen vill vara bödel” skriver Svetlana Aleksijevitj, Nobelpristagare i litteratur 2015, i bokens förord att det här är ”en bok som borde ha skrivits på 1990-talet, när vi var mer öppna för sanningen, men den har kommit först nu. Bättre sent än aldrig.”

”I det lilla Litauen finns det 227 platser – gropar, diken – där judar sköts. Vid några av dem har man satt upp skyltar men på andra ställen har marken redan övertagits av privata jordägare. Man sköt 200 000 judar. Nästan alla judar i landet! Detta ville man glömma, såväl krigsgenerationen som nu deras barnbarn: av mördarna var fler litauer än tyskar. Tyskarna var hundratals, litauerna tusentals”, skriver hon och fortsätter:

”Det var enkla pojkar från landet, men även lärare och pastorer, för man måste inte bara sätta ett automatgevär i händerna på en mördare, utan också banka in vissa idéer i huvudet på honom.”

R¯uta vanagait˙e var tidigare en av de mest populära författarna i Litauen. Hennes bok med råd till kvinnor i 50-årsåldern blev en enorm bästsäljare, hon var teaterchef, tv-profil, pr-kvinna, rådgivare till presidenten.

– Jag var som alla andra litauer helt ointresserad av Förintelsen och vad som hänt judarna i landet. Vi hade vår egen tragedi, vi var ockuperade av Sovjetunionen i 45 år, säger R¯uta Vanagait˙e.

– Den officiella linjen är att judarna mördades av de tyska nazisterna med hjälp av några få samarbetsmän från samhällets bottenskikt. Jag upptäckte att flera av mina släktingar och tiotusentals andra litauer ingick i dödsmaskineriet. Och att möbler och värdesaker som tillhört judar än idag finns i många litauiska hem, säger hon.

Hon undrade om de antikviteter hon ärvt av sin farmor hade tillhört mördade judar. Hon började fördjupa sig i ämnet och ville sprida kunskap om Förintelsen i sitt hemland. Och uppmuntrade sina landsmän att ställa frågor om både sina familjers och sina ägodelars förflutna.

Vanagaite arrangerade en utbildningskonferens om Förintelsen och fick kontakt med Zuroff. De beslutade att göra sin resa.

Zuroffs morfars bror Efraim, som han är uppkallad efter, mördades i Ponarskogen utanför Vilnius tillsammans med 100 000 andra människor, bland dem 70 000 judar. Vanagaites morfar gjorde upp dödslistor på judar, hennes morbror var polischef i en stad vars 10 000 judiska invånare mördades.

Efraim Zuroff säger att det var första gången han hörde en litauer medge att släktingar var inblandade i massmorden.

Båda författarna beskriver resan som känslomässigt omskakande. De intervjuade människor som bevittnat massmord som barn, de citerar andra som lagt beslag på döda judars bostäder och ägodelar.

– Vi knackade på dörren till små stugor intill massakerplatserna. Människor berättade och grät. De hade gått och burit på sina minnen hela livet, säger R¯uta Vanagait˙e.

Deras bok blev en stor succé när den kom ut 2016 och såldes på kort tid i 20 000 exemplar, en hög siffra i Litauen. Den väckte intensiv debatt – och hat. Den tidigare så hyllade Vanagaite anklagades för att gå både Vladimir Putins och ”judarnas” ärenden. Men hon fick också positiva reaktioner.

När det senare blev känt att Vanagait˙e och Zuroff hade en nära relation tilltog hatstormen i styrka. Nu kallades hon öppet ”förrädare”.

Vanagait˙e hann också ge ut en memoarbok innan den stora skandalen briserade 2017. I en intervju påstod hon att det fanns indikationer på att en av de mest kända litauiska motståndsmännen hade samarbetat med den sovjetiska säkerhetstjänsten KGB. Det ledde till mordhot, bokförlaget drog in alla hennes böcker.

Den populäre expresidenten Vytautas Landsbergis, Litauens första statschef efter frigörelsen från Sovjet, skrev att hon borde gå ut i skogen och hänga sig. Hon lämnade Litauen och har sedan dess bara gjort korta besök.

– Det kändes hemskt, Landsbergis var min store hjälte. Jag hade gått för långt. Nu kunde de ge igen, också för boken om Förintelsen, säger R¯uta Vanagait˙e.

Men hon ger inte upp ambitionen att göra sina landsmän medvetna om Förintelsen. Tillsammans med en tysk forskare skriver hon en ny bok som mera djupgående analyserar det litauiska samarbetet med tyskarna under ockupationen 1941–1944.

Mest lästa just nu

1) Friheten står på spel av Erik Helmerson

2) Den största tomheten av Joel Halldorf

3) Lär av historien av Håkan Lindgren

4) Bildsättarnas epok av Adam Cwejman

5) Den blinda fläcken av Henrik Nilsson

NR 3 2019

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...