VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Civilisation

Från Hamburg till Odessa

Av Jakob Sjövall

De teatrar och operahus som firman Fellner och Helmer ritade utgör ett gemensamt europeiskt kulturarv.

Den som besöker operahus eller teatrar i de centrala och östra delarna av Europa upptäcker att dessa kulturbyggnader ofta är slående lika varandra. De flesta av dem är nämligen ritade av en och samma arkitektbyrå: firma Fellner och Helmer.

För hundra år sedan dog Hermann Helmer (1849–1919). Därmed var en epok i arkitekturhistorien slut, Ferdinand Fellner (1847–1916) hade gått bort några år tidigare. Fellner och Helmer fick uppdrag från Hamburg vid Nordsjön till Odessa vid Svarta havet. De ritade teatrar, operahus och konserthallar.

En sådan specialisering var på deras tid i och för sig inte unik. Bara i den tyskspråkiga delen av Europa fanns ett halvt dussin teaterarkitekter: till exempel byrå Heilmann och Littmann och de var för sig verkande arkitekterna Seeling och Sehring. Men Fellner och Helmer var klart mest produktiva och i sitt eget land Österrike-Ungern verkade de i princip utan konkurrens. Förutsättningarna att få uppdrag var för övrigt utmärkta. Det sena artonhundratalet var en period av ekonomisk tillväxt, urbanisering och rastlös kulturell verksamhet i hela Europa. Mellan 1889 och 1926 byggdes där inte mindre än 1 500 teatrar.

Idag finns det teatrar, konsertlokaler och operahus ritade av Fellner och Helmer i Tyskland, Schweiz, Österrike, Tjeckien, Slovakien, Polen, Ukraina, Ungern, Rumänien, Bulgarien och Kroatien. Till och med till Sverige sträckte sig byråns inflytande: Ferdinand Fellner kallades hit 1887 i samband med operabygget i Stockholm för att som expert bedöma ritningarna på de inkomna förslagen. Sammantaget ritade arkitektbyrån omkring femtio teatrar och konserthus av olika storlek och dignitet mellan åren 1873 och 1916. Det kanske mest påkostade av dem alla är operan i Odessa. När den invigdes 1887 var den världens näst största.

Arkitektbyråns stora framgång berodde delvis på att teaterbränder länge hade varit ett problem i Europa. Gamla teatrar var byggda av trä med liten eller ingen tanke på säkerhet. När dessutom gasbelysning infördes i dem förvandlades de till rena dödsfällor. Man har beräknat att nästan 5 000 människor omkom i teaterbränder bara mellan åren 1882 och 1897. Brandsäkerhetsföreskrifterna skärptes därför påtagligt under det sena 1800-talet.

Fellner och Helmer bestämde sig för att utnyttja situationen. De skapade en tre- eller flerdelad byggnadstyp: den främre delen bestod av vestibul, trappor och foajéer, den mellersta delen av själva salongen, och den tredje innefattade scen och verksamhetslokaler. Varje byggnadsdel hade ett eget tak, så att skadorna vid en kollaps avsevärt minskade. Gjutjärn istället för trä kunde nu också användas. Fellner och Helmers principlösning hyllades av en samtida kollega som ”den segerrika typen för en modern teaterbyggnad”. Även i andra hänseenden vinnlade sig de två arkitekterna om att framstå som moderna, effektiva och rationella. Scenutrustningen var alltid den senaste och arkitektbyrån ansågs arbeta snabbt och vara prisvärd.

Även i estetiskt hänseende följde arkitektbyrån med sin tid. I Passanter (1990) beskriver Daniel Hjorth träffande stilen så här: ”Det verkar som om de hade konsulterat kejserlige sockerbagaren Demel i Wien för salongens utsmyckning med guld över vit kristyr, blå marsipan, röd sammet och ett myller av lössläppt trumpetande putti och gudomliga väsen i obekväma arbetsställningar.” Är man kritisk kan man kalla det kitsch. Men man kan också beskriva det som en blandning av historicism och eklekticism, med stilelement hämtade från egentligen lite varstans beroende på uppdraget.

Det är med andra ord artonhundratalsarkitektur ut i fingerspetsarna. Arkitekturen på Ringstrasse, den stora paradgatan i Wien, stod förstås stilistiskt nära Fellner och Helmers repertoar, men inspiration kom också från de berömda operorna i Dresden (av Gottfried Semper) och Paris (av Charles Garnier). När de bägge arkitekternas söner gick in i byrån vågade man sig till och med på att föra in vissa element från jugendstilen.

De allra flesta av dessa teatrar och konserthus finns kvar. De utgör ett högst påtagligt gemensamt kulturarv i stora delar av Europa, även om det kanske inte alltid är något man vill låtsas om. Namnen skvallrar ofta om en längtan efter det partikulära. Det kan heta Adam Mickiewicz-teatern, Ivan Zajc-teatern, József Katona-teatern, Ivan Vazov-teatern, Wilam Horzyca-teatern, Slovakiska nationalteatern, Rumänska statliga teatern och operan, Kroatiska nationalteatern eller Nationella akademiska teatern för opera och balett. Men de är alla ritade av firma Fellner och Helmer, Wien.

Mest lästa just nu

1) Friheten står på spel av Erik Helmerson

2) Den största tomheten av Joel Halldorf

3) Lär av historien av Håkan Lindgren

4) Bildsättarnas epok av Adam Cwejman

5) Den blinda fläcken av Henrik Nilsson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Monsieur le Président av Annika Borg

2) Brickan i stormaktsspelet av Birgit Schlyter

3) En annan del av Förintelsen av Helena Lindskog

4) Men vad är en bra värld? av Fanny Forsberg Lundell

5) Titelpersonens betydelse av David Andersson

NR 3 2019

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...