VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Civilisation

En annan del av Förintelsen

Av Helena Lindskog

I Ryssland och Ukraina byggde nazisterna inte utrotningsläger. Mördandet genomfördes ändå med stor effektivitet.

Förintelsens minnesdag den 27 januari instiftades i Sverige 1999 och internationellt via FN 2005. Fokus är med rätta på det industriella mördandet i Förintelselägren. Minnesdagens datum går tillbaka på befrielsen av Auschwitz. Samtidigt finns en annan del av Förintelsen. Den är av flera skäl inte lika uppmärksammad. I Ukraina, Vitryssland, de baltiska staterna och europeiska Ryssland byggde nazisterna inte utrotningsläger.

Genom Molotov–Ribbentrop-pakten 1939 karvade Nazi-Tyskland och Sovjetunionen upp Östeuropa i varsin sfär. I juni 1941 bröt nazisterna pakten och gick till anfall under kodnamnet Operation Barbarossa. På kort tid trängde den tyska armén fram ända till Leningrads och Moskvas förorter, innan krigslyckan vände. Bakom frontlinjen genomförde nazisterna den slutliga lösningen av judefrågan enligt Wannseekonferensen. Här samlades judarna ihop och sköts vid kanten av i förväg förberedda gravar. Lokalbefolkningen tvingades att med egna verktyg både gräva gravarna och sedan skyffla igen dem.

Hur kunde detta hända? Psykologin bakom dessa fruktansvärda handlingar har beskrivits av Christopher R Browning i boken Helt vanliga män (1992). Enligt Browning var förklaringen varken ideologi, hat eller tvång utan beredvilligheten att underställa sig auktoriteter och grupptrycket. De flesta skulle förmodligen aldrig ha kunnat agera på detta sätt om de hade varit ensamma med offren.

En del bödlar blev tillfångatagna av sovjetiska soldater och dömda för sina brott. Andra levde sitt liv som om de inte hade varit med om något speciellt. Till slut har vittnen börjat tala. De är idag gamla och har inget att förlora, och det är först nu de har börjat få frågor om det som hänt.

En person som har gjort mycket för att få fram sanningen om denna tid är den franske katolske prästen Patrick Desbois. Under flera år reste han tillsammans med tolkar, fotografer och filmare i området och fick fram tusentals vittnesmål. Resultaten beskriver han i boken The Holocaust by Bullets (2008).

I boken In Broad Daylight, the Secret Procedures behind the Holocaust by Bullets (2018; först publicerad på franska 2015) försöker Desbois rekonstruera hur utrotningen fungerade i praktiken, logistiken med ansvarsområden, planläggning och utförande. Bödlarna tog sig an uppgiften med stor iver och effektivitet. Så fort som ett nytt område hade ockuperats utsågs någon i byn, kanske den lokale kommunfullmäktiges ordförande, att ansvara för ordningen och rapportera till den tyska överheten. Dagen före en avrättning fick den byansvarige order om att det behövdes ett visst antal hästar och vagnar, samt personer redo att gräva massgravar. Allt följde ett detaljerat tidsschema. Efter några timmar var dagsverket avklarat. Liken räknades och rapporterades vidare. Ofta fanns en fotograf närvarande som i propagandasyfte fotograferade eller filmade. Att mörda judar var en direkt gynnsam affär för bödlarna, deras överordnade och hantlangare, eftersom man kunde lägga beslag på offrens egendom.

Efter utförda dåd reste bödlarna vidare till nästa skogsbryn, by eller shtetl. Och livet i byarna gick vidare som vanligt, med alldagliga sysslor alltefter årstidernas växlingar. Men nu utan de judiska grannarna.

Desbois är speciellt lämpad för att kunna förstå hur de enkla bönderna i det tidigare Sovjetunionen resonerade, då han själv kommer från en liten fransk by. Han började sitt arbete med att intervjua sin farfar som hade suttit fånge i Rava Ruska nära staden Lviv i nuvarande Ukraina.

Mitt eget engagemang beror på att mina farföräldrar, fastrar och kusiner mördades i det som idag är Vitryssland. Den ende som överlevde var min far, som inte var hemma när nazisterna kom. Nyligen besökte jag hans födelseby Horodec, nära staden Kobryn och avrättningsplatsen Bronnaja Gora. Inga skyltar leder fram till skogsvägen, men inne i skogen finns två monument smyckade med plastblommor resta över de 50 000 judar som här avrättades av nazisterna.

På större och kända platser som Babij Jar utanför Kiev, Paneriai utanför Vilnius eller Fort IX utanför Kaunas finns stora monument och museer. Men på hundratals andra platser, där massmord begicks, finns på sin höjd små minnesstenar.

Mest lästa just nu

1) Friheten står på spel av Erik Helmerson

2) Den största tomheten av Joel Halldorf

3) Lär av historien av Håkan Lindgren

4) Bildsättarnas epok av Adam Cwejman

5) Den blinda fläcken av Henrik Nilsson

Andra som läst denna
artikel har också läst

1) Allsidighet är ingen akademisk fråga av PJ Anders Linder

2) Monsieur le Président av Annika Borg

3) Brickan i stormaktsspelet av Birgit Schlyter

4) Från Hamburg till Odessa av Jakob Sjövall

5) Gör mobilen oss ensammare? av Katarina O'Nils Franke

NR 3 2019

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...