VETENSKAP       BILDNING       TRADITION

Sök på axess.se

Sök i
Sortera

Civilisation

De frispråkiga irländarna

Av Maxim Grigoriev

Det unga irländska litteraturen håller en påfallande hög nivå.

Irland är, sett till landets storlek, överrepresenterat i den europeiska litteraturens kanon. Det räcker att nämna diktare som Jonathan Swift, William Butler Yeats, Oscar Wilde, George Bernard Shaw, James Joyce, Samuel Beckett och Flann O’Brian. Författare från det lilla landet har fått Nobelpriset i litteratur fyra gånger – senast var det Seamus Heaney 1995 – vilket är lika många som Ryssland och mångfaldigt fler än jämförbara länder som Portugal eller Österrike.

Senast man talade om en irländsk litterär våg var i slutet av nittiotalet, i samband med landets ekonomiska uppsving. Stephen Farran-Lee och Ola Larsmo lyfte fram den i sin fina intervjubok Joyce bor inte här längre från 1999. Då handlade det om en ganska konventionell, realistisk prosa med stort intresse för landets historia. Nu, tjugo år och en ekonomisk kris senare, syns de irländska författarna åter igen en masse bland priser och utnämningar och det finns skäl att tala om ytterligare en våg – men denna gång är det den modernistiska traditionen som har fått en renässans.

Den nya generationen har uppmärksammats i flera antologier på senare år och av det internationella middlebrow-konglomeratet Granta i ett specialnummer från 2016. Flera av böckerna har fått nya stora förläggare. Framväxten av den nya, inte alltid marknadstillvända litteraturen har emellertid kunnat ske främst tack vare mindre skönlitterära tidskrifter som The Dublin Review och Stinging Fly samt lokala småförlag. Nästan alla betydande samtida författare från Irland har inlett sina banor på mindre förlag, medan de större varit mer marknadsanpassade.

Den senaste antologin, The OtherIrish Tradition, utkom förra året på ett annat oberoende och för den internationellt orienterade samtidslitteraturen viktigt förlag: Dalkey Archive Press. Redaktören Rob Doyle vill placera de nya irländska rösterna i en längre historisk kontext, med svart humor och språkliga experiment som huvudteman. Det är en irländsk tradition som går hela vägen tillbaka till Swift och Sterne, vilka naturligtvis finns med, liksom såväl Joyce som Beckett. Den stora behållningen kommer snarare i slutet av antologin, när den når fram till samtiden. Här presenteras nämligen ett flertal yngre författare som de senaste åren inte bara gjort starka debuter, utan möjligen också knuffat litteraturen en liten bit framåt.

Sist och yngst i antologin är June Caldwell, vars debut Room Little Darker kom ut 2017. Novellsamlingen är en språkligt virtuos gestaltning av diverse perversioner och själsligt mörker, skrivna inifrån medvetandeflöden och inte utan den närmast varumärkesstämplade irländska svarta humorn. I en av de mer minnesvärda novellerna – det är också den som Rob Doyle har valt till antologin – träffar en masochistiskt lagd kvinna en före detta soldat som gör lama försök att agera hennes mästare, men båda slutar snabbt som fångar i en hundbur ute på vischan hos ett mer förfaret par. På några sidor följer vi hur deras karaktärer bryts ner under fångenskapen. Ett slags uppgiven melankoli dominerar stämningen i hela novellsamlingen, en känsla av instängdhet och resignation. I maj i år utkom Caldwells första roman: Little Town Moone.

Till de äldre representanterna för den nya vågen hör Mike McCormack, som debuterade så tidigt som 1996. Medan hans generation var mer fokuserad på realistiskt berättande utan tekniska krusiduller anslöt sig McCormack redan från början till den så kallade experimentella traditionen. Han har förblivit den trogen, men det är först nu med Solar Bones från 2016 som han fått ett större genombrott och bland annat förlänats det brittiska Goldsmithpriset. (Tre av dess fyra första pristagare var för övrigt irländare.)

Solar Bones är en elegisk betraktelse i en enda mening av en död man – ett spöke, kan man säga. Everyman Marcus, en ingenjör som just har dött av en hjärtattack, klagar på nyheterna och lokalpolitikerna, skämtar klämkäckt med sonen och älskar Irland och ingenjörskonsten. Mer associativt än kronologiskt berättar den livlöse huvudpersonen om sitt enkla men likväl inte betydelselösa liv i Luisbourgh i västra Irland. Solar Bones är en landsortsroman som stöpts om med flera tekniska grepp, vilka vid det här laget dock känns lite föråldrade. Det snusförnuftiga innehållet står i bjärt kontrast med den småexperimentella formen, vilket skapar en märklig stämning. Boken har vunnit stort erkännande och utgör ytterligare ett exempel på den moderna irländska prosans intresse för icke-realistiska berättarperspektiv.

Som vanligt är det intressantaste dock sådant som lyser med sin frånvaro i tidskrifter som Granta och allehanda antologier. Den absolut centrala romanen i den nya irländska vågen är Eimear McBrides mästerliga debut A Girl is a Half-FormedThing. Det tog hela nio år att hitta en förläggare till boken. Men när den utkom 2013 var tiden mogen och intresset blev så stort att det lilla förlaget Galley Beggar Press såg sig tvunget att sälja rättigheterna till bjässen Faber and Faber. Även den boken belönades med det fina Goldsmithpriset.

McBrides andra roman, LesserBohemians, kom ut 2016 till nästan lika stora hyllningar och utgör en direkt fortsättning. I ett slags språklig perceptionsström försjunker vi i berättarmedvetandet på en ung flicka som växer upp i en katolsk familj på Irland, respektive en ung kvinna som flyr undan denna familj till London där hon ger sig hän åt storstadens bohemiska lockelser. Även här ställs frågor kring relationen mellan erotik, identitet och självtillblivelse. Men det som verkligen slår en är den minutiösa uppmärksamheten på den subjektiva upplevelsen och hur den kan uttryckas på ett inre, inte talat utan tänkt språk. McBrides text är som ett splittrat härdat glas, som granulerat i tusentals små delar, men alltjämt sitter ihop.

Författarens stora bedrift är att presentera läsaren för ett nytt, elliptiskt språk men ändå behålla läsarens uppmärksamhet och intresse, vilket formexperiment ofta misslyckas med. Läsaren tvivlar aldrig på vad som händer och med vem. Skulle vi få en tredje del i denna tour de force kan man säga att den klassiska uppväxtskildringen nu äntligen har fått en modern, uppdaterad form där själva språket framväxer tillsammans med sin bärare. McBride är i färd med att skapa en Bildungsroman för 2000-talet.

Våld och sex, samt deras relation till identitetsskapande, är huvudfrågor i denna nya irländska litteratur. Den rör sig gärna i utkanten, såväl socialt som psykologiskt. Den kan naturligtvis läsas politiskt om man är lagd åt det hållet. Man noterar både att den övervägande majoriteten av de bättre unga författarna är kvinnor och att de gärna intresserar sig för samhällets så kallade avigsidor. Om man är så naiv att man tror att skönlitteraturen speglar verkligheten kan man få uppfattningen att Irland idag består av ett sjudande hopkok av själsligt tomma knarkare, skuldridna sexbrottslingar, katolska våldsmän och hopplösa tonåringar. Det har också lästs som uttryck för efterdyningarna av den ekonomiska krisen. Men det kan lika gärna ses som ett tematiskt sökande efter det avvikande och det abnorma – den moderna litteraturens klassiska spelfält.

Hur det än är, är det inte på grund av sina spekulativa motiv som den irländska litteraturen just nu hör till det bästa som skrivs i Europa. Det är främst tack vare den virtuosa språkhanteringen som den når särskilt höga litterära höjder. Medan så mycket annan engelskspråkig skönlitteratur idag låter som Young Adult Fiction, varför även världsbilden hos den emellanåt framstår som en tonårings, kan man inte låta bli att förundras över dessa irländares förmåga att smälta samman jargong och höglitteratur, att kontrastera ett provokativt motiv mot en mångtydig världsbild. Det är då inte förvånande att det är just irländare som fortsätter att plocka hem diverse litterära priser.

Mest lästa just nu

1) Kulturlivets tillrättaläggare av Johan Sundeen och Roger Blomgren

2) Jag vill tacka livet av Joel Halldorf

3) Davidsharpan i Norden av Martina Björk

4) På ständig jakt efter nya offer av Peter Luthersson

5) Sår vind, skördar storm av Torbjörn Elensky

NR 5 2019

Axess Magasin

Är en tidskrift inom området humaniora/samhällsvetenskap och utges av Axess Publishing AB. Tidskriftens målsättning är att fungera som en knutpunkt mellan den akademiska och den publicistiska sfären.

 

Chefredaktör: PJ Anders Linder
Redaktörer: David Andersson, Mats Wiklund, Jan Söderqvist.
Redaktionssekreterare: Katarina O’Nils Franke
Redaktionsråd: Peter Elmlund, Thomas Gür, Peter Luthersson, Nathan Shachar, Louise Belfrage
Ansvarig utgivare: Peter Elmlund

 

För att kontakta redaktionen, mejla redaktionen@axess.se.

...